Ibland behöver man inte gå långt för att uppleva natur och djurliv. Åtminstone om man råkar ha en liten skogsglänta precis bakom tomten. Den är visserligen inte stor och dessutom omgärdat av radhus, men det finns öppningar här och var som djuren hittar in. Här har vi sett både rådjur, räv och hare, förutom katter och fåglar (allra mest skator).

Strax efter att vi hade flyttat hit i mitten på mars 2006 såg vi ett rådjurspar som vi snabbt döpte till Adam och Eva. Därefter har de inte varit lika synliga när det varit ljust. Mestadels ser vi bara spår av dem. Men idag hade jag tur.

Idag, mitt på blanka dan, hade jag turen att se två stycken komma och gå precis utanför tomten. De rörde sig så lugnt att jag hann ta fram kameran och knäppa ett antal kort. Dock inte av båda två samtidigt.

Här kommer den andra, mindre och med tjockare päls, fram. Stigen som

går på tvären har spår av ett rådjurs nattliga besök liksom kompisen som pprecis passerat. Vår tomt slutar precis innan stigen, ca 8-10 meter från köksfönstret.

Säkrast ändå ta den mer skyddade vägen mellan träden trots att 

kompisen gick rakt framför björken, tycks hon tänka.

Här har hon upptäckt mig i köksföstret men bryr sig inte särskilt mycket.

Till vänster skymtar lusthushörnan framför en jordhör som nu är en stor snökulle.

Jag ansågs ofarlig, alltså kunde hon fortsätta äta på grenarna.

Här kommer det förstpaserande rådjuret, som jag då inte hann fota,

från grannens tomt dit även det midre nu hade gått. Det här är lite

större och slätare om pälsen. Härifrån fortsatte de förbi nästa granne

längre in i skogsdungen.

Är de inte söta? Många tycker inte om rådjur för att de äter upp blommor. Något lite har de tagit av mig också men jag tycker att man får välja växter som de låter bli så kan vi leva i frid med varandra.

Nu när jag tog en liten paus från datorn såg jag det större rådjuret gå där igen. Jag antar att det nu har väldigt, väldigt ont om mat, annars skulle de inte vara här så mycket under ljusa timmar. I min desperation slängde jag ut en brödskiva men den såg han/hon (det större av dem två) inte men det gjorde kråkorna. Nåja, de behöver också mat, men det finns fågelmat för alla fåglar. När det blivit lite mörkatre och fåglarna slutat flyga för dagen ska jag pulsa ut och lägga ut lite mat åt våra rådjur.

Ordspårk idag: Nöden har ingen lag.

 

skogsfrun tackar för kommentaren

30 januari 2010 19:04

Passande ordspråk, jag delar gärna med mig åt rådjuren om de finner något att äta på tomten. Med sin blotta närvaro som man ibland får se en skymt av tackar de mig;-)
Just nu har de det nog bistert i den djupa snön. Jag tror de är framme och smakar på fågelmaten; hampafrön.

http://barasaras

 

katsura

30 januari 2010 22:38

Vilka härliga bilder du lyckades fånga på rådjuren!
Tack för alla värmande kommentarer på min blogg.

http://katsura.bloggplatsen.se

 

Mirjamita

31 januari 2010 00:00

Tack för kommentarerna!
Visste ni att rådjur äten även torra mandelkubbar? Hade en kvar sen mammas besök här (de är hennes favoriter som inte finns i Finland). Den försvann snabbt, snabbare är grova brödskivor.

http://mirjamitas-ordbild.blogglatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Fotosessionen i skogen fortsatte, även med annat än Legofigurer. Men här först ett par av dem i samma bild bland laven.   Jag hade ett speciellt scenario i tankarna när jag gjorden den här bilden, som var med i vår fotoutställning i november....

Åter aktiv efter lång, lång paus. Ska visa er något jag gjorde i höstas. Ibland fotar jag stort, ibland smått. Som mossor och lavar. Den här mossan med sina sprön tycker jag är allra vackrast. Och laven nedanför ser ut som små torra träd. ...

Idag har jag varit duktig, alldeles för duktig.   Jag har putsat fönstren, alla fönstrena! Äntligen, för det borde ha gjots för länge sen enligt min smak, men det har bara inte blivit av. Nu är det gjort, det är trevligt, världen ser så mycket kl...

En dag i höstas stod jag på busshållplatsen i Skanstull och väntade på 4:ans buss som dröjde ovanligt länge. I närheten av mig stod två kvinnor med en liten baby i vagnen. Min blick fastande vid de små små händerna. Den här lilla barnet hade otroligt...

Det finns en hel del som skulle kunna berättas om det dryga gångna året, men det mesta känns ändå gammalt vid det här laget. Förutom en sak: jag har blivit farmor. I april förra året. En flicka. En söt och glad tjej, ett riktigt charmtroll.   Tyv...