Riittas ordbilder

Alla inlägg under oktober 2010

Av Riitta - 9 oktober 2010 23:52

Gammal, grå och sliten - så känner jag mig nuförtiden. Eller kanske inte riktigt, snarare splittrad och därmed stressad. Jag vill så mycket, försöker så mycket men tiden och orken räcker inte riktigt till.


Det är hus och trädgård, hushåll med alla återkommande saker som måste göras, skriverier i smått och stort, korsord, fotograferande och hemsidor. Så ska man hinna med sig själv också: förkovra sig, roa sig, vila och motionera. Ändå är jag absolut inte ensam om hus, trädgård och hushåll, och jag delar fotointresset och en del annat med maken. Men det känns som att allting blir mer hattigt utan att jag hinner fördjupa mig i något på så sätt som jag skulle vilja.


Jag vill helt enkelt för mycket, men det är en omöjlighet att hinna med allt som är kul, och annat som måste göras och kan inte lämnas helt, men borde göras bättre. Så jag måste skära ner i någon ända. Bloggande hör till den ändan. Åtminstone för en tid. Jag skulle vilja säga att jag lämnar det helt men det är samtidigt kul, så jag säger att jag tar en paus. Kanske väldigt lång sådan, eller så kommer jag in och skriver något sporadiskt, antagligen väldigt sporadiskt. Kanske inte alls.


Som avslutning, än så länge bara inför uppehållet, får ni se på en del gammalt grått och slitet. De hör till en typ av motiv jag gillar.


 



 


 


 


 

Så låser vi här, åtminstone för en tid.



Ordspråk idag: Man ska inte flyga högre än vingarna bär. 



Av Riitta - 8 oktober 2010 22:48

Det var det fulaste och fräckaste! Att bara gå och markera bloggarnas texter utan vidare. Det har jag inte bett om det och det skulle jag aldrig gått med på om jag hade blivit tillfrågad. Störande och osmakligt, skulle jag säga utan att andända några kraftord.


Bloggplatsen skriver på sin information att man ska hålla ut, detta ska vara bara den här dagen och på onsdag. Vilken dag då? Och vilken onsdag? Notisen var inte ens daterad. I vilket fall har tre av mina inlägg kladdats med dessa gula understykta markeringar: 27/9, 30/9 och 3/10. Vad då bara två dagar!!!


Är det någon som vet hur man får bort markeringarna?


Mina ord idag: Även ett lamm kan ryta.


Av Riitta - 3 oktober 2010 18:22

Att ha många järn i tråden, råkade jag säga i morse när maken och jag pratade om överaktiva barn och vad det blir av dem. Alltså en blandning av att ha många järn i elden och att hålla i många trådar samtidigt. Jag skulle lika gärna kunnat blanda in att hålla många bollar i luften i nyversion: att ha många bollar i järnet. Så tokigt blev det, utan att jag själv märkte det.


Allt började från bokrecention i DN idag. Den handlade om Caroline af Ugglas och UKONs nykomna bok Hjälp, vem är jag? I den har hon bland annat beskrivit sin vilda barndom. Senare googlade jag på henne och läste bland annat följande i en intervju från 2009 i Hemmets Journal:

"Kanske hade hon kallats bokstavsbarn om hon varit ung idag. Själv föredrar Caroline att kalla sig ”ett litet barn i total avsaknad av självbevarelsedrift". Inget annat."


Förr kallade man många barn helt enkelt för överaktiva, och kanske dumma, sen kom bokstäverna. De har svårt att sitta stilla och koncentrera sig, och därmed också ofta svårare att lära sig det som skolan vill. De passar helt enkelt inte in i mönstret av hur man ska bete sig. Så också Caroline af Ugglas, vad jag kan förstå av olika intervjuer. Hennes skolgång vet jag inget om men för övrigt betedde hon sig inte som alla andra.


Vi funderade kring fenomenet att man så ofta pratar om överaktiva barn och bokstavsbarn, och hur jobbiga de är. I bästa fall även hur jobbigt de själva har det. Men ytterst sällan hör man något om hur det gått för dessa barn. Hur klarade de sig i livet, vad blev det av dem i vuxen ålder? Med några få undantag: Emil i Lönneberga täljde till Smålands största trägubbssamling och blev i sinom tid kommunalråd och Caroline af Ugglas skaffade familj och blev känd konstnär, artist och körledare.


Om man googlar på bokstavsbarn hittar man hur mycket som helst om dem: informationssidor, forum, artiklar och bloggar. Säkert finns det också fler namngivna exempel som fått belysa överaktiva barns vuxenliv. Därutöver finns det egenartade kända personer som lyckats bra och som det idag spekuleras kring vilken bokstavskombination de hade fått om det sättet att diagnostisera hade funnits på deras tid. Men för en oinsatt vanlig medborgare som jag verkar övervikten i medier ligga på de besvärliga barnen.


Så vände jag på tanken. Tänk om man visste hur mer om bakgrunden till alla dessa duktiga människor som orkar hur mycket som helst, hinner med hem och familj, arbete och fritidsaktiviteter och har uträttat en mängd saker inom konst, forskning, företagsamhem. Hur var de som barn? Överaktiva eller normallugna? Erkänt begåvade eller utnämnda till dumskallar?


Det händer ibland att jag kan bli alldeles matt av andras energi, undra hur de orkar och hinner. En kvinna som jag känner håller på med sin nyfunna hobby så intensivt att det inte tycks finnas något annat i världen, ständigt i farten, med ständigt nya delprojekt och experiment, ständigt full av iver och energi. Själv orkar och hinner jag bara bråkdelen så mycket. Då undrar jag ibland hur hon var som barn och om hon möjligen kallades överaktiv eller med någon bokstavskombination. Men sådant frågar man inte. Det är bara min stilla tysta fundering. Samtidigt erkänner jag villigt att henner energi och iderikedom gör att hon har utveckalats mycket och blivit väldigt duktig inom sitt område.


Tänk om det skrevs och pratades mera om hur överaktiva och olika bokstavabarn, och andra med neurologiska skador eller inlärningssvårigheter, har klarat sig som vuxna. Har de blivit lugnare? Eller har de hittat sätt att hantera sitt avvikande beteende för att bättre klara av samhällets krav? Har de kanske lyckats bra inom något område, som till exempel artister eller konstnärer? Kanske kunde de lyckade exemplen lugna oroliga föräldrar och förstärka självkänslan hos barn som ofta får höra att de inte duger. Detta oberoende på vilket sätt barnen skiljer sig från det så kallade normala sättet att vara.


Mina ord idag: Visa på det som är gott, inte bara det som är ont.


Presentation


Ordspråk i tiden:
Ett gott skratt förlänger livet.

Har du sett vad klockan är?

Fråga mig

2 besvarade frågor

Mina inlägg i kalendern

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8 9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2010 >>>

Gästbok

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Tidigare år

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards