Kväll efter kväll tänker jag att jag ska sätta mig att skriva något. Men på något sätt blir det ogjort, gång på gång. Så nu ätligen några ord om utställningen. Alltså makens och min fotoutställning på Trollbäckens bibliotek.

In i det sista jobbade vi med förberedelser, hade att göra varje kväll men hann gott med allt som vi tänkt. Men hela tiden fanns tanken att vi inte får glömma något. För säkerhets skull hade jag en att-göra-lista.

Så på fredag den 11 mars var det dags att hänga upp tavlorna tillsammans med kommunens utställningsansvariga. Trevligt att jobba ihop på det sättet. Och vi blev nöjda med resultatet. Sen iväg och handla något att förtära på vernissagen dagen efter.

Lördag den 12 mars, vernissage. Vi kom på plats i god tid, gjorde iordning förtäringen och informationsbladen, hade med oss gästbok, specialgjorda visitkort, vårkort med mina blomfoton och mina böcker.

Vi hade två timmar för vernissagen och hade folk där hela tiden, i första omgången några få. När de gick hann vi sätta oss i två minuter innan nästa omgång kom, och sen var det full fart hela tiden. Totalt hade vi 28 besökare. Jättekul!

När det hela var över, vi hade packat ihop och fått i oss lite mat, kom den stora tröttheten. Tänk att man kan bli så trött! Det visar tydligt hur mycket vi hade spännt oss inför utställningen, och då speciellt vernissagen. Men så småningom repade vi oss och kunde ta itu med annat som vi försummat en tid. Som att städa.

Utställningen pågår till den 6 april. Men det blev inte riktigt som vi tänkt. Jo, den hänger kvar och besökarna uppskattar den, det fick vi höra under vernissagen och fått höra efteråt av bibliotekarierna. Och en lokaltidning skrev en liten artikel om den, med flera bilder. Så långt allt väl. Men nu har kommunen påbörjat en ombyggnation där, något som ingen visste om med säkerhet förrän det var dags.

Så nu är vår utställningslokal mitt i ett arbetsområde. Visserligen fredad än så länge men i den delen av biblioteket som är avskärmad med en tillfällig playwoodvägg. Bibliotekspersonalen gör vad de kan för att folk ska hitta dit, med affisch och säkert också muntlig information. Men troligen är det ett fåtal som vågar sig in där nu.

Nåja, det här kunde den utställningsanvarige inte rå för. Det är vad det är. Bibliotekschefen har i alla fall föreslagit att vi borde få någon sorts kompensationstid efteråt, och så kanske det blir också, på något sätt. Alla andra som skulle få ställa ut efter oss får snällt finna sig i att det nu inte finns någon lokal alls för mindre utställningar. Förhoppningsvis stämmer planerna att det kommer att finnas åtminstone någon vägg för det i framtiden, när allt väl blir färdigbyggt. Åtminstone kan kommunens barnfamiljer glädjas åt en välbehövlig förskola som nu byggs i andra ändan av det nuvarande biblioteket.

 

katsura

18 april 2011 20:25

Så roligt att göra en utställning, så jag förstår besvikelsen över att den blev en byggarbetsplats... Kul att många, trots allt, hann se det innan bygget satte fart.
GLAD PÅSK!

http://katsura.bloggplatsen.se

Riitta

18 april 2011 21:13

Nja, många är väl antagligen en överdrift. Den första veckan var ju normal, sen blev det nog lite si och så.
Vår affish fanns inte på den tillfälliga väggen som vi trodde att den skulle flyttas till, dörren till avdelningen var låsta och fick öppnas av personalen, ibland fick besökare ledas utifrån genom en annan dörr och åtminstone en gång visste personalen inte ens om utställningen när en besökare frågade efter den. En tid var rummet fyllt av saker så att det bara fanns en smal gång längs väggarna. Till råga på allt vart allt täckt av damm. I den damtäckta gästboken fanns det tre hälsningar skrivna efter vernissagen.
Vi har dock lovats en kompensationstid, men det lär bli bara häsften så stor yta att hänga på.
Jag har tänkt lägga ut några av bilderna för påseende. När jag hinner...
Tack för besöket och Glad Påsk till dig också!

 

Enrique

13 oktober 2011 00:42

Hej Rííta.
Du får inte minns mig.
Jag kom till din sida.
Jag gillade bilderna och mycket bra.
Men profil bilden där du är med trädet i höst, är vacker.

http://1959islacarcel.multiply.com

Riitta

13 oktober 2011 23:06

Hej Enrique!
Jo, jag minns dig. Kul att du tyckte om mina bilder. Tyvärr har jaga inte orkat skriva eller lägga ut fler bilder på mycket länge. jag ser nu att jag inte ens varit här inne på ett halvår.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Fotosessionen i skogen fortsatte, även med annat än Legofigurer. Men här först ett par av dem i samma bild bland laven.   Jag hade ett speciellt scenario i tankarna när jag gjorden den här bilden, som var med i vår fotoutställning i november....

Åter aktiv efter lång, lång paus. Ska visa er något jag gjorde i höstas. Ibland fotar jag stort, ibland smått. Som mossor och lavar. Den här mossan med sina sprön tycker jag är allra vackrast. Och laven nedanför ser ut som små torra träd. ...

Idag har jag varit duktig, alldeles för duktig.   Jag har putsat fönstren, alla fönstrena! Äntligen, för det borde ha gjots för länge sen enligt min smak, men det har bara inte blivit av. Nu är det gjort, det är trevligt, världen ser så mycket kl...

En dag i höstas stod jag på busshållplatsen i Skanstull och väntade på 4:ans buss som dröjde ovanligt länge. I närheten av mig stod två kvinnor med en liten baby i vagnen. Min blick fastande vid de små små händerna. Den här lilla barnet hade otroligt...

Det finns en hel del som skulle kunna berättas om det dryga gångna året, men det mesta känns ändå gammalt vid det här laget. Förutom en sak: jag har blivit farmor. I april förra året. En flicka. En söt och glad tjej, ett riktigt charmtroll.   Tyv...