Jag såg Broarna i Madison county - för tredje gången. Och kan tänka mig att se den en gång till.

Varje gång förundras jag över Franceskas beslut att stanna kvar trots tristessen i hemmet och kärleken till Robert. Hon överlevde alla åren tack vare minnen av fyra dagar med honom. Då tänker jag vidare... Hur hade det blivit om hon hade förjt sin kärlek? Vad får människor att välja det ena eller andra? Hur vet man vad som är rätt beslut? Vad är viktigt i livet?

Drömmar är viktiga för alla. Man måste ha drömmar, men måste de alltid förverkligas? Och när de förverkligats, vad finns då kvar? Lycka eller tomhet? Nya drömmar som man ska försöka förverkliga? Eller om drömmarna alldrig kan bli verklighet? Gör drömmarna oss lyckligast när de är drömmar eller verklighet? Hur blir det då om verkligheten inte motsvarade drömmarnas känsla? Och vad är lycka? Vad är ett bra liv?

Den där filmen väcker alltid så mycket tankar. Jag är nöjd med mitt liv med min älskade make, men det finns andra detaljer... Robert i filmen sa något klokt om drömmar som jag inte kommer ihåg. Har någon annan bättre minne och kan tala om hans ord för mig? Dem skulle jag vilja skriva upp, ha kvar att minnas och återkomma till.

Ordspråk idag: Man måste leva och låta leva.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Fotosessionen i skogen fortsatte, även med annat än Legofigurer. Men här först ett par av dem i samma bild bland laven.   Jag hade ett speciellt scenario i tankarna när jag gjorden den här bilden, som var med i vår fotoutställning i november....

Åter aktiv efter lång, lång paus. Ska visa er något jag gjorde i höstas. Ibland fotar jag stort, ibland smått. Som mossor och lavar. Den här mossan med sina sprön tycker jag är allra vackrast. Och laven nedanför ser ut som små torra träd. ...

Idag har jag varit duktig, alldeles för duktig.   Jag har putsat fönstren, alla fönstrena! Äntligen, för det borde ha gjots för länge sen enligt min smak, men det har bara inte blivit av. Nu är det gjort, det är trevligt, världen ser så mycket kl...

En dag i höstas stod jag på busshållplatsen i Skanstull och väntade på 4:ans buss som dröjde ovanligt länge. I närheten av mig stod två kvinnor med en liten baby i vagnen. Min blick fastande vid de små små händerna. Den här lilla barnet hade otroligt...

Det finns en hel del som skulle kunna berättas om det dryga gångna året, men det mesta känns ändå gammalt vid det här laget. Förutom en sak: jag har blivit farmor. I april förra året. En flicka. En söt och glad tjej, ett riktigt charmtroll.   Tyv...