Idag har jag varit duktig, alldeles för duktig.

Jag har putsat fönstren, alla fönstrena! Äntligen, för det borde ha gjots för länge sen enligt min smak, men det har bara inte blivit av. Nu är det gjort, det är trevligt, världen ser så mycket klarare ut och jag är nöjd. Om det inte vore för att jag glömde bort en detalj: jag borde inte ha gjort allt på en och samma dag. Nu är jag  helt mörbultad, med värk i precis hela kroppen. Vila hjälper inte, värktabletterna hjälper bara lite. 

Kroppen sätter sina egna gränser. Nu vet jag äntligen vad  det är för fel på mig, varför min kropp är bergränsad i sin förmåga och sitt ork: fibromyalgi. Diagnosen fick jag i mars i år, efter många, många års undran. Jag försöker nu lära mig var gränsen går, men det tar sin tid. Under tiden tar jag fortfarande i för mycket när jag väl sätter igång. Det är att läsa sig genom den hårda skolan.

Dagens visdom: Livet är som en slingrig väg och man lär sig så länge man lever.