Hej! Här är jag igen!

Min bloggpaus blev mycket längre än jag tänkt mig. Inte ens de utlovade bilderna från vår fotoutställning i mars 2011 kom på plats. Därför, när jag nu återupptar bloggandet, börjar jag där jag slutade. Alltså får ni se några av de många bilderna jag ställde ut förra året.

I november i år får vi en ny utställningstid på samma ställe, mycket mindre yta dock. Fördelen är att utställningshörnan liggen inne på biblioteket om än i den bortre delen. Förut låg den lite separat, så att den var svårare att upptäcka. Men lite mera yta hade varit trevligt.

Jag har länge gått och tänkt på nya idéer till nästa utställning. Nu är det dags att börja jobba med dem i verkligheten. Men innan det blir det fler nyheter på bloggen. Så måste även snyggas upp för att sidan har blivit bredare.

På återseende!

Så gick den kvällen. Via apoteket till Rosenrörelser, sen hem och bänka mig framför Antikrundan (tio minuter efter programmets början), bytte kanal och såg Antikmagasinet också, åtminstone nästan hela. Sen vaknade jag sittande i divanen när det pågick ett program om islamska kvinnoplagg men somnade om med en gång. Nästa gång bara monotona toner till programtablån.

Glädjande är att jag min helg började ikväll. Jag har nämligen den här veckan bytt tillbaka till att vara ledig på fredagar. I nästan två år prövade jag med lediga måndagar men blev aldrig riktigt vän med det. Trots att jag själv ville byta till måndagar. Det är inte särskilt populärt att boka in besök på tisdag och säga till dem att komma på måndag. Jag tog ofta fel på dagarna även om det inte drabbade andra på det där sättet mer än ett par gånger. Nu känns det skönt att komma in i gammal ordning igen.

Alltså önskar jag er alla en trevlig helg!

Ordspråk idag: Vanan är andra naturen.

Ikväll har maken och jag hämtat ut en bunt nya fina bilder. Fina är de självklart, för det är dem som vi ska ställa ut nästa vecka. Jo, ni hörde rätt, det är dags för nästa fotoutställning, en egen för maken och mig på ett lokalt bibliotek.

Det är otroligt roligt att förbereda en utställning, åtminstone när man kommit så här långt. Efter lång tids väljande, velande och skärskådande kom vi fram till ett antal bilder som lämpar sig att hängas upp på väggen för allmän beskådan. Den delen av arbetet var mycket svettigt och bildkandidater byttes ut då och då.

Men nu är utskrivna och vi har ikväll ägnat oss åt finslipning av placeringen av dem. Dock bestämms ordningen slutgiltigt på plats när utställningen ska hängas upp nästa vecka. Här emellan skall bilderna monteras i passepartouter och ramar. Liksom att förbereda för vernissagen med att skicka några till inbjudningar till vernissagen, skriva verklista och presentation och ordna med lite tilltugg.

Ordsrpåk idag: Arbete gör sömnen söt.

Det var det fulaste och fräckaste! Att bara gå och markera bloggarnas texter utan vidare. Det har jag inte bett om det och det skulle jag aldrig gått med på om jag hade blivit tillfrågad. Störande och osmakligt, skulle jag säga utan att andända några kraftord.

Bloggplatsen skriver på sin information att man ska hålla ut, detta ska vara bara den här dagen och på onsdag. Vilken dag då? Och vilken onsdag? Notisen var inte ens daterad. I vilket fall har tre av mina inlägg kladdats med dessa gula understykta markeringar: 27/9, 30/9 och 3/10. Vad då bara två dagar!!!

Är det någon som vet hur man får bort markeringarna?

Mina ord idag: Även ett lamm kan ryta.

Ständig värme, evigt svettande. Inte bara lite grand utan med floder från hårfästet ner på alla sidor av huvudet. Med andra ord tappar jag väldigt mycket vätska. Och har mindre matlust. Visserligen måste vätskan ersättas,men totalat borde det här betyda att värmen är en bra bantningskur. Man kan i alla fall hoppas.

Härligt med långhelg, speciellt när man råkar få fint väder. Jag har varit ledig sen i torsdags, återstår morgondagen också. Och fint väder har vi haft mest hela tiden.

Det blev midsommarfirande med en hop vänner (tradition sen många, många år), först på festplatsen i Rönninge by i Täby med medhavt fika och sen grillning hemma hos en av familjerna i Åkersberga. Det var så varmt att vi kunde sitta ute till sena kvällen i bara kortärmat. Sånt händer inte ofta.

Mycket god mat har det blivit med bland annat grillkött och -korv, sill och potatis, sallad, gott bröd och jordgubbsmuffins. I dag gjorde jag midsommarbakelser av drömtårteskivor, vispgrädde och jordgubbsskivor. Synd bara att jordgubbarna är så hiskerligt dyra nu, för de är ett måste på midsommaren. Egentligen så länge det finns jordgubbar, all är alldeles tokig i dem. Så idag fick det bli belgiska sådana som faktiskt var skapliga till priset. Och goda.

Därutöver har vi hållit på i trädgården. Pö om pö byter baksidan skepnad. Det tar sin tid, och det får det göra för vi ska leva också under tiden. När vi satt igång lade vi upp en treårspplan. Allt har hittills gått planenligt: etapp ett planering och ny plattläggning, etapp två lusthuset och etapp tre nya planteringar, liten pergola och en del andra små slutarbeten. I vilken ordning vi gör saker reviderar vi lite då och då, beroende på vad som passar bäst. I år, det tredje året, är det tänkt att vi ska bli klara med baksidan, vilket jag tror att vi lyckas med. Nukan vi se hur det kommer att bli i slutändan, vilket är roligt och inspirerande.

När vi är klara, förhoppningsvis i slutet på augusti , ska vi bjuda de närmaste grannarna till trädgårdsparty, så de får se vad vi hållit på. De har sett hur det dykt upp till framsidan en massa plattor och sand, byggnadsdelar och stenblock, som vi kört lite i taget runt fyra hus till baksidan. Samtidigt som framsidan i perioder fått herbargera allt material, och plantor i exil. 

Vi har en förbättrings- och ändringsplan för framsidan också. Det är därför vi inte lägger ner större möda på den ännu. Bara lite gräsklippning och bevattning. Under tiden vi jobbar med baksidan grunnar jag på olika lösningar för framsidan, så att vi kan sätta igång med den nästa sommar. Sen någon gång, förhoppningsvis, har vi både snygg och lättskött trädgård.

Mina ord idag: Man ska ha mål men inte för bråttom.

Prinsessbröllop igår - minnesvärt, världsomnämnt, välbevakat. Även vi, maken och jag, var där. Nåja, inte på bröllopet men väl på stan, och försökte få en skymt av brudparet under kortegen och båtturen.

Eftersom vi inte hade lust att stå och köa för bästa platser i flera timmar så tänkte vi ta oss till Skeppsholmen och Kastellholmen. Men det var inte det enklaste. Redan strax efter tre möttes vi av avspärrningar och kom inte vidare från Kungträdgården, som fylldes på mer och mer. Avspärrat åt vilket håll vi än försökte gå.

Men vi lyckades till slut, när vi kom på att gå under avspärrningarna. Ner i tunnelbanan och ut genom Kungsträdgårdens enda utgång på rätt sida om avspärrningarna. En halvtimme senare var vi på plats.

Vi stannade framför Nationalmuseet, mittemot slottet. I sällskap med många andra förväntansfulla åskådare, men där var trängseln långt ifrån lika stor som på andra sidan Strömmen. En man bredvid oss hade radion på så vi kunde höra hela vigselgudtjänsten. Avståndet var dock så pass långt att man behövde teleobjektiv för att få bra bilder. Det hade vi, men våra objektiv såg ut som små leksaker mot objektivet här på bilden. Han fick säkert närbilder, jag bara översiktliga när kortegen kom nerför slottsbacken.

När hela kortegen hade passerat slottet gick vi vidare, genom Skeppsholmen till Kastellholmens ända. Mittemot Söder och Finlandsbåtarna, och dagen till ära diverse militära båtar. Innan det var dags för nästa pass hann vi sätta oss en stund och njuta av medhaft fika i sommarsolen.

Och så kom brudparet i "Vasaorden", log och vinkade glatt till oss,

och blev hedrade av marinen, saluten ...

... Jas-planen i formation.

Eftermiddagen var varm och solig och folket njöt, som här framför Af Chapman, när allt var över.

Mina ord idag: Alla kan få del av festen, fast på olika sätt.

- Är det någon som inte har vaccinerat sig mot fästingar? frågade en av deltagarna på fotoutflykten igår.

- Vi, sa jag om mig och maken. Eller åtminstone var vi osäkra om den tidigare vaccineringen fortfarande gäller.

- Grattis! sa han som frågade.

Så gick vi runt i ett naturskönt område med orkidéer och en massa andra blommor på låg nivå. Vi stod nerböjda, vi låg på knän med baken i vädret och vi låg på mage på marken titt som tätt för att få bilder på rätt nivå. Och satt på varma klippor och njöt av matsäcken, solen, havsvyn och sällskapet.

Jag gjorde allt jag ville, men var hela tiden väl medveten att vi kanske drar på oss en massa fästingar. Väl hemma gjorde maken och jag en minutiös kontroll av varandra. Inga fästingar. Oh, så skönt. Fästingar är bland det äckligaste jag vet.

Sen var det dags att titta på dagens bildskörd. Jag nöjde mig med en första liten genomgång och tänkte sätta mig i hammocken med en tidning. Det var varmt och jag gick barfota. Så trampade jag på något vasst på matrumsgolvet. Vansinnigt vasst, och det gjorde vansinningt ont. Och började blöda på en gång.

Jag hade trampat på en liten porslinsflisa som flygit långt från stället där en liten skål gott sönder kvällen innan. Av någon underlig anledning måste den ha stått på högkant. Annars hade den inte kunnat göra ett djupt sår i hälen.

Hemmet är det farligaste platsen, har jag för mig att undersöknignarna visar.

Maken plåstrade om mig och jag intog viloläge i hammocken. Jag fick linka resten av kvällen, men det var inte värre än att vi kunde grilla och njuta av maten i kvällssolen.

Ordspråk idag: Olyckan kommer objuden.

PS. Bara för att klockan åter blivit mycket innan det här inlägget blev klart och jag förväntas orka upp vid sex i morgon, får ni se del av min bildskörd från utflykten först imorgon. Men den som väntar på något gott... God natt allihopa.