Idag har jag varit duktig, alldeles för duktig.

Jag har putsat fönstren, alla fönstrena! Äntligen, för det borde ha gjots för länge sen enligt min smak, men det har bara inte blivit av. Nu är det gjort, det är trevligt, världen ser så mycket klarare ut och jag är nöjd. Om det inte vore för att jag glömde bort en detalj: jag borde inte ha gjort allt på en och samma dag. Nu är jag  helt mörbultad, med värk i precis hela kroppen. Vila hjälper inte, värktabletterna hjälper bara lite. 

Kroppen sätter sina egna gränser. Nu vet jag äntligen vad  det är för fel på mig, varför min kropp är bergränsad i sin förmåga och sitt ork: fibromyalgi. Diagnosen fick jag i mars i år, efter många, många års undran. Jag försöker nu lära mig var gränsen går, men det tar sin tid. Under tiden tar jag fortfarande i för mycket när jag väl sätter igång. Det är att läsa sig genom den hårda skolan.

Dagens visdom: Livet är som en slingrig väg och man lär sig så länge man lever.

 

katsura

8 februari 2013 22:07

Är du på väg tillbaka till bloggplatsen...? Du är saknad :)

http://katsura.bloggplatsen.se

Riitta

8 februari 2013 23:54

Hej Cecilia!
Ja, jag funderar på det, är lite sugen på att lägga ut bilder igen. Men jag tror inte att jag är saknad. I så fall bara av dig.

Jag var inne på din sida idag. Kul att se att du håller på än, men många fina bilder. tyckte om dina frusna grässtrån vid havet. Det enda jag saknar här är just havet.

Jag tittade också efter andra möjliga bloggplatser, för att den här har blivit så full av reklam.

Kul att höra ifrån dig! Vi ses igen!
Riitta

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Fotosessionen i skogen fortsatte, även med annat än Legofigurer. Men här först ett par av dem i samma bild bland laven.   Jag hade ett speciellt scenario i tankarna när jag gjorden den här bilden, som var med i vår fotoutställning i november....

Åter aktiv efter lång, lång paus. Ska visa er något jag gjorde i höstas. Ibland fotar jag stort, ibland smått. Som mossor och lavar. Den här mossan med sina sprön tycker jag är allra vackrast. Och laven nedanför ser ut som små torra träd. ...

En dag i höstas stod jag på busshållplatsen i Skanstull och väntade på 4:ans buss som dröjde ovanligt länge. I närheten av mig stod två kvinnor med en liten baby i vagnen. Min blick fastande vid de små små händerna. Den här lilla barnet hade otroligt...

Det finns en hel del som skulle kunna berättas om det dryga gångna året, men det mesta känns ändå gammalt vid det här laget. Förutom en sak: jag har blivit farmor. I april förra året. En flicka. En söt och glad tjej, ett riktigt charmtroll.   Tyv...

Hej! Här är jag igen!   Min bloggpaus blev mycket längre än jag tänkt mig. Inte ens de utlovade bilderna från vår fotoutställning i mars 2011 kom på plats. Därför, när jag nu återupptar bloggandet, börjar jag där jag slutade. Alltså får ni se någ...