Riittas ordbilder

Alla inlägg under december 2009

Av Riitta - 31 december 2009 19:37


önskar jag alla med tryfflar och en ros.


 


Mitt gångna år har varit rikt och varierande. Och det hoppas jag för det nya året också. Inga nyårslöften, för de bryts för lätt, bara förhoppningar om ett gott liv.


Ordspråk idag: Tiden står inte still.

Med andra ord, använd den väl, den kan inte användas två gånger.


Ordspråk 2 idag: Den som lever får se.


Gott nytt år och lev ditt liv!


Av Riitta - 23 december 2009 00:20


Nu kommer jag inte att ha tid med bloggen på några dagar, så jag vill önska alla som läser mig ibland en skön jul, just så som ni själva vill ha det. Med mycket besök eller bara lugnt. Med mycket förberedelser eller enklaste möjliga.


Julen har en tendens att innehålla så mycket måsten. En del för traditioenns skull, en del för att amn själv satt ribban högt för att andra förväntar sig det eller för att man själv vill ha det så. Men det finns inga måsten. Bättre bara göra så mycket man har lust och orkar med. och sen njuta av resultatet.


Ordspråk i natt: Man gör så gott man kan.


 


Av Riitta - 23 december 2009 00:02


Inte har jag hunnit ut på promenader eller andra uteaktiviteter. Men jag har lite vackert att se på på hemmaplan. Det har jag dokumenterat stundvis den senaste veckan, genom fönstret eller strax utandör dörren.


Mitt ordspråk idag: Se det lilla nära sig.


Det har snöade väldigt mycket under några få dagar. Så här ser det ut lite söder om Stockholm. Här dår ni se vårt snöiga lusthus i julbelysning förra veckan och samma lustnus i ännu mera snö i förrgår. Då hade alla tidigare spår av pulsande i snön försvunnit.



              

Och så en skata som just fått tag i solrosfrö och en snöig vy över planket mot grannarna.


 


 


Av Riitta - 22 december 2009 23:52


Idag har jag ägnat mig åt - nästan ingenting. Välbehövlig vila. Bara litet ärende till centrum, därutöver sovit extra på morgonen, sovit middag, läst bok, löst korsord, gett fåglarna mer mat, fotat skator och julbelysnig...


Jag har inte gjort det jag harde planerat av julförberedelser. Jag skulle fått upp resten av julpyntet, men konstaterade att det räcker så här. Så ner i lådan med resteande pyntet.


Nu har vi massor kvar att göra imorgon: tvätta, fortsätta plocka undan, ta fram extrasängar, byta dukar, handla, baka julstjärnor, laga mat och slå in julklapparna. Men vi får förenkla så mycket som möjligt. Det finns t.ex färdiga saffranslängder och köttbullar att köpa.


Jag känner mig i alla fall lite mer utvilad nu.


Ordspråk idag: Man får ta sagen som den kommer.

Av Riitta - 20 december 2009 21:15


Min bok (I mammas fotspår) kom ut i tisdags, vilket var jätteroligt. Sen har jag skyndat för att få till de utlovade presentationerna av den på två av kommunens bibliotek, skickat böcker till alla som bidragit, pratat, sålt och signerat och skickat julbrev och inbjudningar till den stora bokpresentationen vi ska ha i januari. Mycket är gjort, något saknas fortfarande. Jag har fått många gratulationer och uppskattande ord. Nu är mina böcker hemma nästan slut och måste snabbt hämta fler från förlaget.


Allt det här samtidigt som jag skulle börja göra jul hemma. Har skickat julhälsningar i form av julbrev och snöig kvällsbild på lusthuset. Har också börjat pynta lite. Men inspirationen saknas. Jag är helt enkelt så innerligt trött.


Många har jämfört det här att komma ut med en bok med att föda barn. Det är som en förlossning. Jag håller med, det är både rusigt och tröttande.


Mitt ordspråk idag: Låt den trötte vila, så kommer kraften åter.

Av Riitta - 15 december 2009 23:41


Nu är min bok här! "I mammas fotspår", berättelsen om min mammas upplevelser som krigsbarn i Sverige under andra världskriget. Efter närmare fem års slit med skrivande, intervjuer, efterforskning och ännu mer skrivande. Och hela långa processen av bearbetningar, och sen väntan. Nu äntligen är den här! Det har vi skålat för här hemma med maken.


När jag på midsommarveckan lämnade in hela det färdigskrivna materialet kom tröttheten. Den totala tröttheten som varade en vecka. "Grattis till förlossningen", sa min redaktör. Lite så är det idag också.


Samtidigt, vilken lycka! Min alldeles egen bok. Min första bok. Förhoppnigsvis inte den sista. Åtminstone har jag idéer till fler, men det blir en senare fråga. Först får jag presentera, sälja och signera min bok på två lokala bibliotek inom den närmaste veckan. Och sen måste jag göra jul, och vila, vila.


Ordspråk idag: Arbete gör sömnen söt.


  Min bok!!

Av Riitta - 11 december 2009 23:01

Det är så otroligt mycket som händer samtidigt. Känns som att jag inte hinner med. Och inte orkar med.


Det har varit mycket arbete att färdigställa boken, som äntligen kommer ut nästa vecka. Enligt senaste beräkningarna får jag den på tisdag. Tänk er när jag får min allra första bok färdigtryckt i mina händer, alldeles rykande färsk! Det känns stort. Och då är jag övertygad om att det varit värt alla de timmar jag lagt ner och all den stress det varit vissa perioder. Jag är så spänd inför tisdagen. Men samtidigt nervös. Vad ska de som är en del av boken och som jag intervjuat tycka? Vad kommer andra läsare att tycka, de som redan sagt sig vara intresserade av boken? Kommer någon vilja recensera den? Vad ska de i så fall säga? Kommer det att finnas något intresse för min bok övehuvudtaget?


Jag håller på att gå i bitar av spänning och nervositet!


Det är mycket annat också som händer samtidigt. Kring foton till exempel. Igår var det vernissage på en samutställning där jag ställt ut mina åldrande tulpaner. I januari ska fotoklubben ha en egen utställning och dit är det hg tid att välja ut ågra bilder, bearbeta dem, framkalla och montera. Jag och maken (en fotande sådan) har ikväll varit och skaffat lite enkla ramar som vi ska lasera för att sedan använda på olika utställningar.


Jag fotar mycket, sorterar och rensar bort dåligt. Men sen får det mesta ligga tills jag har ett behov av bilder till något. Först då (oftast) bildbehandlar jag dem som kanske kommer ifråga. Men innan det måste man ju välja vilka som möjligen ska användas. Och det är så svårt! För det första har jag såna mängder av bilder. För det andra så duger inga. Men när jag väl kommer igång vill jag visa så mycket att jag har att göra i evigheter innan jag valt de bästa. Eller för stunden bästa. Eller är det fungerar som bäst i min självkritiska hjärna: hittat de bilder som för stunden i det sammanhanget skulle som en helhet ge en sköhetsuplevelse för betraktaren. Ibland bara ett par tävlingsbilder i fotoklubben, ibland till en bildvisnig eller som nu, utställning.


Just nu sitter jag åter i den sitsen att jag vill så gärna ställa ut, välja noga och visa mitt bästa. Väljer, väljer och väljer. Prövar olika kombiationer, vilka passar bäst ihop. eller vilka bilde skulle visa olika sidor av mig som fotograf. Eller skulle det kanske vara bäst att välja något riktigt sammanhållet? Eller, eller, eller....


Allt det här tar tid. Tid som jag inte har i överflöd för klockorna går fel. Alltid när man är ledig rusar de i väldig fart. Tiden kan gå fort på jobbet också (och ibland väldigt sakta) men aldrig så fort som på fritiden.


På denna för korta tid vill jag skriva, fota, konstruera korsod, sköta fotoklubbens hemsida, gå på utflykter, helst hinna ut på promemader, träffa vänner och läsa böcker också. Och nu göra julkort eller brev och skicka iväg dem, marknadsföra min bok, köpa julklappar och helst hinna med att njuta av julstämning på någon julmarknad också. Men den ekvationen är svår. Dessutom pockar hushållsarbete på, även om vi inte är de flitigaste i denna värld. Men vi måste handla mat ibland och laga mat och tvätta osv. Som tur är har jag inga hemmaboende barn och har en väldigt duktig och snäll make. Som också har sina intressen som drar, suck. Fast å andra sidan är det väl bra att vi är lika för annars vore det som bäddat för konflikter.


Som ni förstår kan min tid bara inte gå ihop. Alltså har jag varit tvungen att lära mig att prioritera. Min kropp säger helt enkelt ifrån. Tur det. men jag får vara på min vakt och säga till mig själv ibland att sakta ner, att just det där kan jag hoppa över eller att det måste ite vara klart just då. För annars finns det risk att jag går sönder. Och det vill jag ju inte, för det finns så mycket kul man kan göra.


Och någon gång ibland har jag behov att bara skriva av mig för att släppa ut lite av överskottsågan. Som nu. Tack att ni finns där någostans, ni som tittar in!


Ordspråk inatt: Tiden har vingar.

Av Riitta - 11 december 2009 22:46

Tack alla ni som varit inne på mina sidor och lagt in så positiva kommentarer om mina bilder. De uppskattas verkligen, även om jag inte hunnit och orkat tacka var och en separat.


Svar på din fråga Katsura. Jag är en mycket aktiv amatörfotograf som gärna skulle vilja göra något mera av mina bilder. Dessa åldrade tulpaner är jag själv mycket nöjd med (pendlar oftast mellan nöjdhet och upprymdhet, velighet och stor misströstan). Tulpanerna hänger nu på en samutställning där kommunens alla skapande personer fick ställa ut med två verk var. Det var vernissage igår.

Jag är med i en fotoklubb där vi jobbar efter olika teman så man får tillfälle att träna, experimentera och tänka efter. Klubben ska snart ha en egen utställning, så jag håller på som bäst att välja ut några bilder som jag ska ha med där.


Ordsråk idag: Framgång beror på tur och skicklighet.


Presentation


Ordspråk i tiden:
Ett gott skratt förlänger livet.

Har du sett vad klockan är?

Fråga mig

2 besvarade frågor

Mina inlägg i kalendern

Ti On To Fr
  1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22 23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2009 >>>

Gästbok

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards