Jag har lyssnat på mig själv ikväll. Hade kunnat göra det reda igår kväll men glömde. Då hade maken och jag varit och lyssnat på Åsa Jinder och när vi kom hem var jag trött och glömde bort tiden. Tills i eftermiddag.

Annandag jul intervjuades jag av lokalradion om min nyutkomna bok. Så småningom fick jag veta när intervjun skulle sändas. Första gången en fast tid, igår kl 18. Sen går den och elva andra halvtimmesprogram i en ständigt rullande slinga i lokalradion i tre veckors tid. I eftemiddags kom jag på det och satt på radion. Räknade ut att min intervju skulle höras ca kl 20.

Den här gången var jag beredd. Radion på rätt kanal, maken och jag bänkade i soffan. Och så var jag där.

Det kändes overkligt och konstigt att höra sig själv. Läskigt. En pärs helt enkelt. Samtidigt som jag förundrades över hur mycket som hann sägas på en halvtimme. Om att jag debuterat med den här boken, vad den handlar om, en hel del om mina mamma i sina två familjer i olika länder, om situationen i Finland, jämförelser andra krigsbarns erfartenheter och ensamkommande flyktingbarn idag, om mitt arbete, om min nästintill brytningsfria svenska och var man får tag i boken. Somligt som jag inte ens mindes från intervjusituationen.

Efteråt trött och lite matt igen. Fast inte lika trött som efter intevjun, eller som efter bokpresentationen. Men ändå. Jag är inte van vid sånt här. Har alldeles för mycket av jantelagen i mig. Därför skulle dagens ordspråk kunna vara den som upphöjer sig skall bli förodmjukad eller eget beröm luktar illa.

Men nu vill jag inte vara den rädda, försiktiga Mirjamita längre, den som alltid tänker vad andra ska tycka och tänka. Jag vill ta plats, min plats, vilket jag i ärlighetens namn också gör ibland, t.ex på bokresentationen. Men så kommer jantelagen smygande på mig igen, förmanande och varnande: Gå inte lägre ut än isen kan bära. Vilket kan vara på sin plats ibland men nu ska jag hitta ett annat ordsråk istället. Eller flera.

Ordspråk idag 1: Friskt vågat är hälften vunnet. 

Ordspråk idag 2: Den som har gjort en resa har något att berätta.

Ordspråk idag 3: Man få ta det som det kommer.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Fotosessionen i skogen fortsatte, även med annat än Legofigurer. Men här först ett par av dem i samma bild bland laven.   Jag hade ett speciellt scenario i tankarna när jag gjorden den här bilden, som var med i vår fotoutställning i november....

Åter aktiv efter lång, lång paus. Ska visa er något jag gjorde i höstas. Ibland fotar jag stort, ibland smått. Som mossor och lavar. Den här mossan med sina sprön tycker jag är allra vackrast. Och laven nedanför ser ut som små torra träd. ...

Idag har jag varit duktig, alldeles för duktig.   Jag har putsat fönstren, alla fönstrena! Äntligen, för det borde ha gjots för länge sen enligt min smak, men det har bara inte blivit av. Nu är det gjort, det är trevligt, världen ser så mycket kl...

En dag i höstas stod jag på busshållplatsen i Skanstull och väntade på 4:ans buss som dröjde ovanligt länge. I närheten av mig stod två kvinnor med en liten baby i vagnen. Min blick fastande vid de små små händerna. Den här lilla barnet hade otroligt...

Det finns en hel del som skulle kunna berättas om det dryga gångna året, men det mesta känns ändå gammalt vid det här laget. Förutom en sak: jag har blivit farmor. I april förra året. En flicka. En söt och glad tjej, ett riktigt charmtroll.   Tyv...