Mina ord idag: En fin gåva är minne för livet.

Nu får ni ett till litet smakprov ur min bok. Kapitlet Inte bara vardag hör till de positiva sådana, som födelsedagen här nedan. En del annat av innehållet går inte alltid att placera i exakt tid, som till exempel söndagsutflykter.

Den klockan min mamma fick som sjuåring har hon kvar än idag. Hon var väldigt stolt över den för i skolan var hon den enda som ägde en klocka. Till och med lärarinnan frågade mamma om tid.

Ur kapitlet Inte bara vardag
Ett år senare fyllde Oili sju år. Ingeborg och Arvid förstod att det nog skulle bli hennes sista födelsedag i Sverige. Även Oili hade hört de vuxna säga att kriget var slut, och äiti hade nyss varit på besök. Hon hade förstått att äiti och isä ville att alla barnen skulle komma tillbaka till Finland men ännu visste hon inte när det skulle ske.
På morgonen väcktes Oili med sång och saftbricka, som alltid när någon fyllde år. På brickan låg ett litet avlångt paket. Det var alltid lika spännande med paket, tyckte hon. Oili kände på det, vred och skakade.
– Ska du inte öppna nu, sa Ernst otåligt. Han visste vad paketet innehöll och ville se Oilis reaktion.
Oili drog av snöret och öppnade.
– Ojjj! Titta!
Oili visade upp den öppna kartongen. I den låg en klocka. Ett riktigt armbandsur med läderarmband! Hon tog upp klockan, vände på den. På baksidan stod något graverat med snirkliga bokstäver.
– Ooo, försökte Oili läsa.
– O B, fyllde Doris i. Dina bokstäver, förstår du.
Oili lyfte klockan mot örat och lyssnade.
– Den tickar!
– Visst! Du ska vara rädd om den. Den måste dras upp varje dag, men det får bara vuxna göra, sa Ingeborg och satte den på Oilis arm.

 

katsura

23 januari 2010 23:02

Hej och trevlig helg.
Du har något att hämta på min blogg om du vill...

http://katsura.bloggplatsen.se

 

Lambergsfrua

23 januari 2010 23:25

Hej igen! Nu har jag googlat fram din bloggadress och lagt in den som länk på min blogg. Hoppas du inte misstycker! Jag vill så gärna komma tillbaka och läsa. Du skriver så levande och fascinerande. Tack för smakprovet!
Kram,

http://lambergsfrua.bloggplatsen.se

 

Mirjamita

24 januari 2010 11:54

Tack Katsura! Ska göra något åt den snart.

Tack Lambergsfrua! har inget emot att du länkat till mig. Jag har din länk sen ett tag.

Kram på er!

http://mirjamitas-ordbild.blogglatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Fotosessionen i skogen fortsatte, även med annat än Legofigurer. Men här först ett par av dem i samma bild bland laven.   Jag hade ett speciellt scenario i tankarna när jag gjorden den här bilden, som var med i vår fotoutställning i november....

Åter aktiv efter lång, lång paus. Ska visa er något jag gjorde i höstas. Ibland fotar jag stort, ibland smått. Som mossor och lavar. Den här mossan med sina sprön tycker jag är allra vackrast. Och laven nedanför ser ut som små torra träd. ...

Idag har jag varit duktig, alldeles för duktig.   Jag har putsat fönstren, alla fönstrena! Äntligen, för det borde ha gjots för länge sen enligt min smak, men det har bara inte blivit av. Nu är det gjort, det är trevligt, världen ser så mycket kl...

En dag i höstas stod jag på busshållplatsen i Skanstull och väntade på 4:ans buss som dröjde ovanligt länge. I närheten av mig stod två kvinnor med en liten baby i vagnen. Min blick fastande vid de små små händerna. Den här lilla barnet hade otroligt...

Det finns en hel del som skulle kunna berättas om det dryga gångna året, men det mesta känns ändå gammalt vid det här laget. Förutom en sak: jag har blivit farmor. I april förra året. En flicka. En söt och glad tjej, ett riktigt charmtroll.   Tyv...