Nu är jag trött, så oerhört trött. Det är förväntat, kanske välförtjänt också.

I helgen har jag avverkat vernissage av fotoutställning där både maken och jag har flera bilder och presentationen av min bok. Samtidigt som vi haft halva släkten (eller åtminstone mamma, syster och systerdotter) på besök. De kom för att vara med på just bokpresentationen men fick vernissagen på köpet.

Bokpresentationen var en trevlig tillställning med ca 50 gäster som fick i sig små förfriskningar och välavvägt program. Redaktören inledde med några välkomnande ord och två med kopplingar till Nordiska museets projekt "Att minnas migrationen" berättade om det och kopplingen till min bok. Maken sjöng och spelade på gitarr (mest Evert Taube som var populär på 40-talet som boken också handlar om), jag presentarerade vad jag skrivit, varför och hur samt läste några små stycken ur boken, och så spelade maken igen. Sen ville även mammas kusin säga några ord. Redaktören sålde böcker och jag signerade och svarade på två journalisters frågor och blev fotad tillsammans med min mamma, som var med dagen till ära.

Idag känner jag mig helnöjd. Och trött. En lång periods hårt slit är över. Återstår lågsiktig markadsföring och att sätta igång med nya projekt jag går och klurar på. Men först får jag vara trött en tid, det är helt OK.

Ordspråk idag: Arbete gör sömnen söt.

 

katsura

20 januari 2010 09:11

Vilken härlig, spännande helg!

http://katsura.bloggplatsen.se

 

Lambergsfrua

23 januari 2010 23:23

Vad spännande och roligt det låter med bok och vernissage! Bara att buga och bocka och gratulera!
Kram,

http://lambergsfrua.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Fotosessionen i skogen fortsatte, även med annat än Legofigurer. Men här först ett par av dem i samma bild bland laven.   Jag hade ett speciellt scenario i tankarna när jag gjorden den här bilden, som var med i vår fotoutställning i november....

Åter aktiv efter lång, lång paus. Ska visa er något jag gjorde i höstas. Ibland fotar jag stort, ibland smått. Som mossor och lavar. Den här mossan med sina sprön tycker jag är allra vackrast. Och laven nedanför ser ut som små torra träd. ...

Idag har jag varit duktig, alldeles för duktig.   Jag har putsat fönstren, alla fönstrena! Äntligen, för det borde ha gjots för länge sen enligt min smak, men det har bara inte blivit av. Nu är det gjort, det är trevligt, världen ser så mycket kl...

En dag i höstas stod jag på busshållplatsen i Skanstull och väntade på 4:ans buss som dröjde ovanligt länge. I närheten av mig stod två kvinnor med en liten baby i vagnen. Min blick fastande vid de små små händerna. Den här lilla barnet hade otroligt...

Det finns en hel del som skulle kunna berättas om det dryga gångna året, men det mesta känns ändå gammalt vid det här laget. Förutom en sak: jag har blivit farmor. I april förra året. En flicka. En söt och glad tjej, ett riktigt charmtroll.   Tyv...