Mina ord idag: En mor är alltid en mor.

Min mormor höll regelbunden kontakt med sina barn under de 3-4 åren de var i Sverige. Hon var helt finskspråkig men hade hittat någon som kunde skriva på svenska. Min mamma Oili har kvar ett brev som hennes finska mamma (kallas med den finska benämningen äiti) skrev till den svenska fostermamman 1944. Språket från 40-talet, speciellt lite knagglig finslandssvenska, låter charmigt, tycker jag. Brevet visar tydligt en mors oro för sina barn och därför jag lagt in det i sin helhet i boken.

Ur kapitlet Brevväxling
– ”Nu är det 2 år den 4 juni som barnen reste dit till Sverige. Det är nu tredje sommaren som barnen fått vara dit i Ert sköte. Di ha nog sekärt vuxit mycket och blivit starka så vi kan inte riktigt inbilla oss hur mycket di har förändrats under denna tid. Vi äro så tacksamma för allt detta som har kommit till barnens del, jag önskar att Oili på något sätt skulle kunna belöna Er tacksamhet men hon är ännu så liten. Ja nu kom jag här ihåg att tacka för påskkortet som jag fick.”
– Det var det som jag skickade till äiti. Hon tyckte om det, avbröt Oili.
– ”Och Oili får ni hälsa att om di kommer att vara hur länge som helst så kommer inte mor att glömma henne aldrig. Varje gång Oilis far är hemma så brukar vi alltid prata om barnen hur di nu leker och har det bra där. Vi önskar att vi nu en gång få alla vara tillsammans ännu hela familjen. Oili och Aila brukade alltid säga att de äro mors hjälp och Soile sade att hon är fars hjälp.
Ni frågade vad jag nu brukar sköta när barnen äro borta. Först har tiden gått att få ihop nytt hem det som är så svårt att få allt vad man behöver. Nu är jag på Sunila fabriket på arbete. Nu är det slut med hopp att slippa dit till Sverige att få se barnen, di ge inte papper dit när jag är arbetspliktig. Men jag önskar nu att allt går bra och barnen slipper fort hem.
Jag sänder nu här vårt fotografi kort frågen nu först Oili vem där är om hon kommer ihåg. Så får ni säga åt Oili att far och mor äro glada när Oili kan cykla. Har ni tänkt sätta henne i skolan i höst om ännu krig håller på? Så får jag nu sända mycket kära hälsningar till Oili från Oilis far och mor och till fosterföräldrarna en god sommar och varma ljusa dag ett gott välmående. Önskar mor. En varm omfamning till Oili.”

 

katsura

14 januari 2010 19:04

Så vackert skrivet... man kan inte riktigt föreställa sig hur det var att sända bort sina barn!
En mor är alltid en mor - visst är det så!
Trevlig kväll!

http://katsura.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Fotosessionen i skogen fortsatte, även med annat än Legofigurer. Men här först ett par av dem i samma bild bland laven.   Jag hade ett speciellt scenario i tankarna när jag gjorden den här bilden, som var med i vår fotoutställning i november....

Åter aktiv efter lång, lång paus. Ska visa er något jag gjorde i höstas. Ibland fotar jag stort, ibland smått. Som mossor och lavar. Den här mossan med sina sprön tycker jag är allra vackrast. Och laven nedanför ser ut som små torra träd. ...

Idag har jag varit duktig, alldeles för duktig.   Jag har putsat fönstren, alla fönstrena! Äntligen, för det borde ha gjots för länge sen enligt min smak, men det har bara inte blivit av. Nu är det gjort, det är trevligt, världen ser så mycket kl...

En dag i höstas stod jag på busshållplatsen i Skanstull och väntade på 4:ans buss som dröjde ovanligt länge. I närheten av mig stod två kvinnor med en liten baby i vagnen. Min blick fastande vid de små små händerna. Den här lilla barnet hade otroligt...

Det finns en hel del som skulle kunna berättas om det dryga gångna året, men det mesta känns ändå gammalt vid det här laget. Förutom en sak: jag har blivit farmor. I april förra året. En flicka. En söt och glad tjej, ett riktigt charmtroll.   Tyv...