”Ta nu väl hand om dina småsystrar”, var det sista mina morföräldrar sa till sin nioåriga son när de skickade sina fyra barn till Sverige. Det var den fjärde juni 1942. Min mamma var fyra år och mina mostrar tre och två år gamla. Med namnlappar om halsen sattes de på tåget som förde dem bort. Ingen visste vart och för hur länge.

Morfar var vid fronten och mormor hade varit ensam med fyra små barn. Till sist hade de tagit det svåraste beslutet föräldrar kan ta, att skicka iväg sina barn undan krig och matbrist i Finland. De var fyra barn bland cirka 70 000 finska krigsbarn som skickades till Sverige under andra världskriget.

Hela den långa resan såg min morbror efter sina systrar. Slutligen kom de till en liten ort i Småland där de separerades för att bo hos olika familjer. Den separationen är min mammas tydligaste minne av hela resan. Hon förlorade den sista tryggheten. Också min morbror tog det mycket hårt, han skulle ju se efter flickorna.

Första tiden var mycket svår. Ivägskickade från föräldrarna, komna till ny omgivning vitt skild från miljön de var vana vid, till nya människor som talade ett språk de inte förstod. Men de kom alla till bra familjer, lärde sig svenska och vande sig. De deltog i familjernas vardagsliv och blev som deras egna barn. Och fick träffa sina biologiska syskon regelbundet.

Ordspråk idag:  Nöden har igen lag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Fotosessionen i skogen fortsatte, även med annat än Legofigurer. Men här först ett par av dem i samma bild bland laven.   Jag hade ett speciellt scenario i tankarna när jag gjorden den här bilden, som var med i vår fotoutställning i november....

Åter aktiv efter lång, lång paus. Ska visa er något jag gjorde i höstas. Ibland fotar jag stort, ibland smått. Som mossor och lavar. Den här mossan med sina sprön tycker jag är allra vackrast. Och laven nedanför ser ut som små torra träd. ...

Idag har jag varit duktig, alldeles för duktig.   Jag har putsat fönstren, alla fönstrena! Äntligen, för det borde ha gjots för länge sen enligt min smak, men det har bara inte blivit av. Nu är det gjort, det är trevligt, världen ser så mycket kl...

En dag i höstas stod jag på busshållplatsen i Skanstull och väntade på 4:ans buss som dröjde ovanligt länge. I närheten av mig stod två kvinnor med en liten baby i vagnen. Min blick fastande vid de små små händerna. Den här lilla barnet hade otroligt...

Det finns en hel del som skulle kunna berättas om det dryga gångna året, men det mesta känns ändå gammalt vid det här laget. Förutom en sak: jag har blivit farmor. I april förra året. En flicka. En söt och glad tjej, ett riktigt charmtroll.   Tyv...