Jag har skrivit en bok om min finska mammas historia som krigsbarn i Sverige. I mammas fotspår ska den heta.

Jag har också har hittat en utgivare med en trevlig redaktör. Men denna redaktör är tyvärr överlusad arbete. Nu håller hon på att gå genom min text riktigt, riktigt noggrant. Det tar sin tid.

Och jag väntar och väntar och väntar. Väntar på att få tillbaka min text för en till genomgång utifrån redaktörens justeringsförslag. Väntar på att bilder ska på plats och övrig formgivning bli färdig. Vänta på att få se hur boken kommer att se ut. Väntar på att den ska till tryckeriet och komma ut som en riktig bok. Min första bok.

Jag som inte är särskilt festintresserad väntar på att få ha en release party! För fest ska det bli med förhoppningsvis många vänner, arbetskamrater och tidigare skrivarkurskamrater.

Snart, hoppas jag, snart ska allt detta hända. Så att boken hinner komma ut som en julklapp, som min redaktör säger. Jag väntar med stor spänning och vartefter tiden lider med allt större otålighet.

Ordspråk idag: Inget är som väntans tider.