Jag har skrivit en bok om min finska mammas historia som krigsbarn i Sverige. I mammas fotspår ska den heta.

Jag har också har hittat en utgivare med en trevlig redaktör. Men denna redaktör är tyvärr överlusad arbete. Nu håller hon på att gå genom min text riktigt, riktigt noggrant. Det tar sin tid.

Och jag väntar och väntar och väntar. Väntar på att få tillbaka min text för en till genomgång utifrån redaktörens justeringsförslag. Väntar på att bilder ska på plats och övrig formgivning bli färdig. Vänta på att få se hur boken kommer att se ut. Väntar på att den ska till tryckeriet och komma ut som en riktig bok. Min första bok.

Jag som inte är särskilt festintresserad väntar på att få ha en release party! För fest ska det bli med förhoppningsvis många vänner, arbetskamrater och tidigare skrivarkurskamrater.

Snart, hoppas jag, snart ska allt detta hända. Så att boken hinner komma ut som en julklapp, som min redaktör säger. Jag väntar med stor spänning och vartefter tiden lider med allt större otålighet.

Ordspråk idag: Inget är som väntans tider.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Fotosessionen i skogen fortsatte, även med annat än Legofigurer. Men här först ett par av dem i samma bild bland laven.   Jag hade ett speciellt scenario i tankarna när jag gjorden den här bilden, som var med i vår fotoutställning i november....

Åter aktiv efter lång, lång paus. Ska visa er något jag gjorde i höstas. Ibland fotar jag stort, ibland smått. Som mossor och lavar. Den här mossan med sina sprön tycker jag är allra vackrast. Och laven nedanför ser ut som små torra träd. ...

Idag har jag varit duktig, alldeles för duktig.   Jag har putsat fönstren, alla fönstrena! Äntligen, för det borde ha gjots för länge sen enligt min smak, men det har bara inte blivit av. Nu är det gjort, det är trevligt, världen ser så mycket kl...

En dag i höstas stod jag på busshållplatsen i Skanstull och väntade på 4:ans buss som dröjde ovanligt länge. I närheten av mig stod två kvinnor med en liten baby i vagnen. Min blick fastande vid de små små händerna. Den här lilla barnet hade otroligt...

Det finns en hel del som skulle kunna berättas om det dryga gångna året, men det mesta känns ändå gammalt vid det här laget. Förutom en sak: jag har blivit farmor. I april förra året. En flicka. En söt och glad tjej, ett riktigt charmtroll.   Tyv...