Min mamma fick träffa sina syskon regelbundet. Sin ena syster fick hon träffa ofta för att deras svenska familjer var släkt och bodde nära varandra. De återkommande separationerna från syskonen var först svåra men så småningom lärde sig barnen att de ses igen.

För övrigt var min mamma som ett av barnen i sin familj, det yngsta barnet. Busade och kivades med sina svenska syskon. Hjälpte sin svenska mamma med dukning, baka kakor och bullar, lägga in de manglade dukarna och örngotten i linneskåpet och rensade i grönsakslandet. Med sin svenska syster matade hon hönsen och hämtade in äggen. Hennes alldeles egen arbetsuppgift var att kratta grusgången varje lördag inför söndagen då allt skulle vara fint. När hon var sex år fick hon lära sig att stoppa sina strumpor. Hon lärde sig också att simma, cykla och åka både skidor och skridskor.

Familjerna i de båda länderna höll kontakt med hjälp av översatta brev. Foton på barnen skickades till Finland och barnen fick något kort på sina föräldrar så de inte helt skulle glömma bort dem. Åtminstone en jul har min mormor skickat svenska sagoböcker till sina barn. Och en gång fick hon möjlighet att sända en radiohälsning till barnen.

Efter nästan tre år lyckades min mormor komma till Sverige på besök. En vecka hos varje barn. Det var spännande och roligt, samtidigt lite konstigt och främmande. Inte kunde de prata med varandra heller. Men min mormor var inte den som gav sig i första taget. Hon kommunicerade så gott det gick med gott humör och gestikulerande. Och finska.

Ordspråk idag: Man får ta seden dit man kommer.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Fotosessionen i skogen fortsatte, även med annat än Legofigurer. Men här först ett par av dem i samma bild bland laven.   Jag hade ett speciellt scenario i tankarna när jag gjorden den här bilden, som var med i vår fotoutställning i november....

Åter aktiv efter lång, lång paus. Ska visa er något jag gjorde i höstas. Ibland fotar jag stort, ibland smått. Som mossor och lavar. Den här mossan med sina sprön tycker jag är allra vackrast. Och laven nedanför ser ut som små torra träd. ...

Idag har jag varit duktig, alldeles för duktig.   Jag har putsat fönstren, alla fönstrena! Äntligen, för det borde ha gjots för länge sen enligt min smak, men det har bara inte blivit av. Nu är det gjort, det är trevligt, världen ser så mycket kl...

En dag i höstas stod jag på busshållplatsen i Skanstull och väntade på 4:ans buss som dröjde ovanligt länge. I närheten av mig stod två kvinnor med en liten baby i vagnen. Min blick fastande vid de små små händerna. Den här lilla barnet hade otroligt...

Det finns en hel del som skulle kunna berättas om det dryga gångna året, men det mesta känns ändå gammalt vid det här laget. Förutom en sak: jag har blivit farmor. I april förra året. En flicka. En söt och glad tjej, ett riktigt charmtroll.   Tyv...