Idag får ni ett litet smakprov ut kapitlet "Återseenden", som handlar om min mammas sommarvistelser  hos sin svenska familj efter kriget. Hon åkte fram och tillbaka flera gånger. Ibland åkte hon med sina syskon, ibland helt ensam, någon gång med en flicka från hemstaden. Här om början på den första sommarresan då min mormor följde med till Åbo och blev i stockholm mött av sin svenska pappa, men båtreesan fick ho klara av själv. Åtta år gammal. Hem åkte hon tillsammans med sina yngre systrar som hade blivit kvar i Serige ett år längre än min mamma.

 Från början glömde hon alltid bort det språket hon inte använt under vintern eller sommaren, men kom ihåg dem snabbare för varje gång. Till slut blev hon tvåspråkig.

Ur kapitlet Återseenden
Äiti Mirjam ordnade med passet och några dagar senare fick Oili följa med och hämta det på kommunkansliet, där även ransoneringskorten delades ut. De tog bussen till torget i Karhula, därifrån var det bara en liten bit att gå till kansliet som låg i ett trähus strax ovanför älven.
 
Äiti åkte med Oili till Åbo. Tågresan var lång och tröttsam, men den här gången var i alla fall äiti med. På ett ställe beordrades alla att dra för gardinerna för ingen fick se det område som arrenderades av Sovjet. Det kändes obehagligt. Tänk om jag skulle glutta lite genom glipan och det just då stod en ryss utanför och såg mig. Skulle jag hamna i ryskt fängelse då? tänkte Oili i sina skräckfyllda fantasier.
 
I Åbo hamn skiljdes de igen. Oili gick ensam uppför trappan till båten och letade sig vidare till soldäck. Hon stod vid relingen och vinkade till äiti nere på kajen. Oili kände hur det rev i henne. Just i den stunden var hon inte glad åt resan. Äiti stod kvar och vinkade så länge båten syntes.
 
Oili blev kvar på däck, ensam på en träbänk hela natten. Hon kände inte till någon annan möjlighet, vågade inte utforska båten eller fråga någon. Visste bara att föräldrarna inte hade råd med en hyttplats till henne. Hon åt en smörgås ur sin medhavda matsäck, vek in benen under sig, lade sig sedan på bänken med väskan som huvudkudde, drog kappan tätare om sig och somnade. Vaknade efter en stund och satte sig upp. Somnade sedan sittande och vaknade på nytt. Illamående.

Ordspråk idag: Den som har gjort en resa har något att berätta.