Maken och jag satt och tittade på TV:n igår. Av något vi sa eller såg växte ett minne fram. Jag kom att tänka på en en återkommande tanke. Tanke som kom upp oftare i yngre åren, men kan dyka upp fortfarande: "Hur ska man kunna veta...".

Hur ska man kunna veta att någon är den rätta och att ett förhållande kommer att hålla, kunde jag tänka i övre tonåren.

Hur ska jag kunna veta vad jag vill jobba med resten av mitt liv, kunde jag tänka inför studievalet.

Hur ska jag kunna veta vad som är bättre för mina barn, dagmamma eller daghem, kunde jag tänka när barnen var små.

Hur ska jag kunna veta om jag kommer att trivas på det nya arbetet, kunde jag tänka inför ett eventuellt byte av arbete.

Hur ska jag kunna veta om vi kommer att trivas att bo här, kunde jag tänka inför val av ny bostad.

Hur ska jag kunna veta vilken kamera som är bäst, kunde jag tänka när jag letade efter den perfekta kameran som skulle passa för alla situationer.

Det har jag aldrig kunnat veta, och kan än idag inte veta. Det finns ingen eller inget perfekt och jag kan inte sia om framtiden. Jag kan bara ta reda på så mycket som är rimligt, lita på känslorna och göra mitt val. Och vila i att jag har gjort så gott jag har kunnat. Att det här är rätt nu.

Jag träffade den rätta en gång. Han var den rätta då, och det varade sin tid. Men inte för alltid. Nu har jag träffat den rätta igen och gläds åt det. Och räknar med en gemensam framtid för alltid. För allt annat vore fel, fel att bygga en relation på tvivel. Dessutom, han är den rätta nu. Och jag har ingen tvivel.

Jag gjorde val av barnomsorg som var bra en tid tills vi flyttade. En annan gång blev resultatet mindre lyckat, men jag kunde så småningom byta till bättre fungerande barnomsorg. Barnen trivdes igen. Och det har blivit människor av dem.

Flytta har jag gjort väldigt många gånger i mitt liv. Flyttat för att livsstituationen förändrats eller för att jag velat något annat. Ibland har jag trivats bra och ibland mindre bra. Men varje gång har jag valt det jag trott varit bäst för tillfället. Just nu trivs jag bra. Just nu har jag bott på samma ställe i fyra år, som gått rasande fort. Just nu tror jag att jag kommer att bo här många, många år till.

Någon perfekt kamera finns inte, bara bra kameror för olika behov. Olika stora och med olika funktioner. Jag får försöka välja en bra kamera, eller en liten och enkel att jämt ha med i ryggsäcken och en större och mer avacerad för riktiga fotorundor. Och glädjas åt det jag ser och åt resultatet, bilderna. Och förska bli bättre fotograf med den utrustningen jag har.

Ordspråk idag: Man vet vad man har men inte vad man får.

 

Lambergsfrua

20 mars 2010 15:35

Mycket bra skrivet Mirjamita!
Så är ju faktiskt hela livet - du ställs ständigt inför valsituationer. Och du måste dagligen göra mer eller mindre viktiga val utan att veta, om valet är rätt eller fel, bra eller dåligt.
När man sen väl har gjort sitt väl, får man se positivt på resultatet - och blev det inte bra, ja då får man försöka rätta till det på något sätt.
Jag funderar på att köpa en ny digitalkamera, men jag ännu inte valt, vilken som är bäst för mina behov. så jag säger som du - hur ska jag kunna veta?
Varmaste kramar!

http://lambergsfrua.bloggplatsen.se

 

Gunilla

20 mars 2010 22:35

Mycket bra skrivet, hur ska man kunna veta allt sådant vid första intrycket etc. Blir det inte som man villl måste man börja tänka på nytt. Jag tror vi ställs inför frågor om hur vi egentligen vill att det ska vara här i livet många, många gånger....
Ha det bra , kramisar,

http://gunibirgit.bloggplatsen.se

 

katsura

22 mars 2010 18:15

Du skulle kunna sälja dina kåserier till olika tidningar. Du skriver så bra och så klokt och det är alltid en fröjd att ta del av dina tankar och funderingar!

http://katsura.bloggplatsen.se

 

Mirjamita

22 mars 2010 19:41

Tack alla ni som kommenterat min text.

Till Lambergsfrua: det är så sant svårt att hitta rätt kamera, trots att det finns så mycket att välja på. Eller kanske just därför. Det första man får göra är att tänka efter var, när och hur man vill fota, och vad man vill uppnå med bilderna. Vilket jag antar att du redan gjort eller håller på med. Sen är det bra att kolla lite kameratester, för att kvalitén skiljer sig mycket och man kan inte heller gå bara efter märket. Alla av ett visst märke är inte bra.

Till Katsura: Tack för uppskattningen. Det skulle vara kul att sälja texter men jag vet inte... hur lyckas man med det? och tänk om jag inte har något att skriva om när jag måste?
Å andra sidan kanske det vore dags att pröva nu. En gång i tiden hade jag lust att arbeta med något skapande men vågade inte satsa av rädsla att tappa idéerna och lusten av att måste prestera. Men det kanske jag ska ta och skriva mer om...

http://mirjamitas-ordbild.blogglatsen.se

 

katsura

23 mars 2010 16:19

Du undrade om jag hade lagt till en ljuskällanär jag fotograferade tulpanen, men det hade jag inte - "all natural" (utan blixt)

http://katsura.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Fotosessionen i skogen fortsatte, även med annat än Legofigurer. Men här först ett par av dem i samma bild bland laven.   Jag hade ett speciellt scenario i tankarna när jag gjorden den här bilden, som var med i vår fotoutställning i november....

Åter aktiv efter lång, lång paus. Ska visa er något jag gjorde i höstas. Ibland fotar jag stort, ibland smått. Som mossor och lavar. Den här mossan med sina sprön tycker jag är allra vackrast. Och laven nedanför ser ut som små torra träd. ...

Idag har jag varit duktig, alldeles för duktig.   Jag har putsat fönstren, alla fönstrena! Äntligen, för det borde ha gjots för länge sen enligt min smak, men det har bara inte blivit av. Nu är det gjort, det är trevligt, världen ser så mycket kl...

En dag i höstas stod jag på busshållplatsen i Skanstull och väntade på 4:ans buss som dröjde ovanligt länge. I närheten av mig stod två kvinnor med en liten baby i vagnen. Min blick fastande vid de små små händerna. Den här lilla barnet hade otroligt...

Det finns en hel del som skulle kunna berättas om det dryga gångna året, men det mesta känns ändå gammalt vid det här laget. Förutom en sak: jag har blivit farmor. I april förra året. En flicka. En söt och glad tjej, ett riktigt charmtroll.   Tyv...