Sol, regn, snö och dis om vartannat. Presis när de flesta tror att nu är våren kommen, får vi åter snö, mer eller mindre. Det brukar vara så. Bakslaget brukar komma veckan innan eller veckan efter sonens födelsedag, 19/3. Oftast efter, i år både och.

Jag är luttrad och tror ingenting om vårens beständighet före de kritiska veckorna. I lördags var det dock soligt och ganska varmt, efter ömsom sol ömsom regn.

Maken och och jag utökade den snöfria lilla ytan i solen framför förrådet genom skottning och tog ut trädgårdsstolarna och en liten soffa som fick tjänstgöra som bord. Och så satt vi där, bakom solglasögon och invirade i fleeceplädar, och åtnjöt vinterpicknick-fika-lunch: kaffe och grillsmörgåsar. Och njöt av solen som värmde. Njöt så till den grad att vi kom av oss och glömde föreviga ögonblicket. Vilket inte händer ofta, alltså att vi glömmer att fota.

På söndag snöade det igen. Hos oss bara någon centimeter, men jag hörde senare berättas om 1½ dm nysnö i Uppland. Men så på måndag sken solen igen och med den kom värmen. Inte någon jättevärme men nog att den smälte bort snön åtminstone på lusthustaket, där det blev en skarp gräns mellan snö och uppsmälta fältet.

Veckan har varit mest mulen (nja, nog har sett att solen varit framme ibland, när jag suttit inne på kontoret) men med några plusgrader på dagarna. Idag hade vi rejält med dis på morgonen, men på eftermiddagen kunde vi skönja att det ändå finns en sol bakom molnen. Framåt kvällen sveptes allt in i diset igen.

Snön försvinner i vilket fall vartefter och blottar allt större markytor närmast husen. Grannes snödroppar har har blommat hela veckan, men inte våra. Men i eftermiddag när vi kom hem fick vi se dem. De första krokusarna kommit upp!

Ordspråk idag: Den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge.