Jag vill åka till Paris. Där har jag aldrig varit. Jag vill till Eiffeltornet, så högt upp som det bara går, se Triumfbåden, gå längs Seines stränder, sitta på utekaféer och se på folklivet. Njuta av våren när det  fortfarande är kyligt och grått här. Innan värmen hunnit hit och grönskan slagit ut. Och så vill jag fota, fota i massor.

En sån resa har jag redan löfte om. Maken och jag önskade nämligen båda två en resa när vi fyllde år i februari. Men att vi skulle åka när det blivit lite varmare i någon härlig stad som vi aldrig besökt förut. Nu vore det läge.

Men just nu kan vi inte åka för att maken har så mycket jobb. Mer än vanligt. Han har den gångna veckan jobbat över flera gånger och fick lov att jobba även igår. Någon ledighet just nu kan han bara drömma om.

Våra resplaner har en viss tendens att torka in. Senast i höstas sköt vi först upp och ställde till slut in den tilltänkta resan. Då för att jag väntade och ville vara beredd inför min boks slutarbete. Och sen för att detta skedde och innebar mycket arbete.

Men man måste få ha drömmar. Och det har jag. Någon gång vill jag åka långt upp i norr för både norrsken och midnattssol. Och så vill jag till Holland när tulpanerna blommar. Och till Island för den speciella naturens skull. Och hyra en stuga på någon ö i Ålands ytterskrärgård för att uppleva lugnet och naturens krafter bland klippor och hav. Jag vill också till Rom, Venedig, Prag, Istanbul.... Men just nu drömmer jag mest om Paris. Och Eiffeltornet.

Ordspråk idag: Människan lever inte av bröd allena.