I Metros kolumn idag skrev Hillevi Wahl om det eviga pratet om utseende och bantning. Jag håller med, det fokuseras alldeles för mycket på det egna och andras utseende. Och tidningarna skriver ständigt om nya bantningskurer. I dag hade någon av kvällstidningarna (minns inte vilken, så lite intresserar de mig) på löpsedeln om att banta bort bukfett och leva 14 år längre. Och så ska det tränas och tränas.

Å andra sidan har samma tidningar läckra recept på den ena lockelsen efter den andra.

Det kom mig att tänka på ett annat tema som ofta tas upp vid möten, vid fikat, blogg och så vidare. Det är jobbet. När vi träffar nya människor frågar vi ofta snabbt vad de jobbar med. Om grannarna minns jag först att de jobbar på arbetsförmedling och försäkringskassa, långt innan deras namn fastnar i minnet.

Å andra sidan har jag grannar som jag pratar med men inte har någon aning om vad de jobbar med. Men jag kan fantisera om det. En småbarnspappa till exempel tror jag kan vara lärare. Det bara känns så. Men jag har aldrig frågat.

Själv är jag inte alls förtjust i att prata om mitt jobb till exempel på fester, eller skriva om det här. Jag vill helt enkelt lämna jobbet när jag går därifrån och inte bli påmind på min fritid om alla de problem jag möter där. Min fritid är min egen tid.

Ordspråk ikväll: Man måste leva och låta leva

 

susanna55

17 mars 2010 23:39

Håller helt med dig. I det här landet är vi ingenting utan jobb eller yrkesroll, av någon anledning. Om någon frågar vem du är, svarar man alltid med sitt yrke. Jag slutade med det för länge sedan i protest, man är ju inte sitt jobb, utan sin personlighet, och intressen.

http://susanna55.bloggplatsen.se

 

alös

18 mars 2010 01:16

Läser inte kvällstidningar, de har ett otroligt förakt för sina läsare.

 

katsura

19 mars 2010 10:56

Jag pratar aldrig om mitt yrke numera, mer än i förbifarten och jag skäms nästan, över att ha det jobbet jag har. När jag var singel i många år, var jag mycket på "krogen" och då kom alltid arbete på tal och varje gång blev kvällen förstörd. Alla har egna erfarenheter av och synpunkter på mitt arbete och tror sig veta hur det ska skötas. Jag började istället säga att jag var bibliotekarie eller sjuksköterska. Det var OK på något sätt...
Trevlig helg och återigen tack för dina intressanta tankar och funderingar!

http://katsura.bloggplatsen.se

 

Mirjamita

19 mars 2010 11:05

Tack för alla intressanta kommentarerna.

Själv brukar jag bland okända säga att jag är en kontorsråtta. Det är sant, kan ju innefatta väldigt många olika sorters arbeten, säger egentligen ingenting och låter så tråkigt att ingen går vidare på det spåret.

Trevlig helg till alla.

http://mirjamitas-ordbild.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Fotosessionen i skogen fortsatte, även med annat än Legofigurer. Men här först ett par av dem i samma bild bland laven.   Jag hade ett speciellt scenario i tankarna när jag gjorden den här bilden, som var med i vår fotoutställning i november....

Åter aktiv efter lång, lång paus. Ska visa er något jag gjorde i höstas. Ibland fotar jag stort, ibland smått. Som mossor och lavar. Den här mossan med sina sprön tycker jag är allra vackrast. Och laven nedanför ser ut som små torra träd. ...

Idag har jag varit duktig, alldeles för duktig.   Jag har putsat fönstren, alla fönstrena! Äntligen, för det borde ha gjots för länge sen enligt min smak, men det har bara inte blivit av. Nu är det gjort, det är trevligt, världen ser så mycket kl...

En dag i höstas stod jag på busshållplatsen i Skanstull och väntade på 4:ans buss som dröjde ovanligt länge. I närheten av mig stod två kvinnor med en liten baby i vagnen. Min blick fastande vid de små små händerna. Den här lilla barnet hade otroligt...

Det finns en hel del som skulle kunna berättas om det dryga gångna året, men det mesta känns ändå gammalt vid det här laget. Förutom en sak: jag har blivit farmor. I april förra året. En flicka. En söt och glad tjej, ett riktigt charmtroll.   Tyv...