Visst är det bra att allt tar sin tid? Även ett normalstort badrum tar tid att frächa upp. Åtminstone om flera delar ska målas och man måste vänta på att de (i det här fallet flera skådörrar) blir övermålningsbara. Då får man legalt skäl att gå ifrån jobbet och göra något anat. Som att gå på kamerapromenad i solen.

Här lite av förra söndagens kameraskörd i fallande solljus.

Bara fyra radhus bort från oss börjar skogen. Vid det sista husets fågelmarholkar brukar det flockas en massa fåglar. Så jag var beredd med teleobjektivet, men det fanns inte en enda fågel. Men bakom mig prasslade snön när det här unga rådjuret sprang liten bit in i skogen.

När den unga hade graciöst skuttat upp på berget fortsatte vi tysta på stigen nedanför berget. Och där stod de, högst upp. Två stycken tillsammans. Först efter en stund upptäckte jag den tredje till vänster.

Jag tror att de är desamma som kommer till vårt hus också, Eva, Ida och Noa. Adam såg vi inte den här gången. Visst är de vackra?

Så kom vi till andra naturens skönheter som ni får njuta av utan kommentarer.

Ordspråk idag: Carpe diem - fånga dagen / Njut av den flyende dagen. Och stunden.

 

Mita

23 maj 2010 20:04

Vilka fantastiskt fina bilder, det är lättare att njuta av vinterbilder när det är en prunkade trädgård utanför =)

http://rocotopeppers.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Fotosessionen i skogen fortsatte, även med annat än Legofigurer. Men här först ett par av dem i samma bild bland laven.   Jag hade ett speciellt scenario i tankarna när jag gjorden den här bilden, som var med i vår fotoutställning i november....

Åter aktiv efter lång, lång paus. Ska visa er något jag gjorde i höstas. Ibland fotar jag stort, ibland smått. Som mossor och lavar. Den här mossan med sina sprön tycker jag är allra vackrast. Och laven nedanför ser ut som små torra träd. ...

Idag har jag varit duktig, alldeles för duktig.   Jag har putsat fönstren, alla fönstrena! Äntligen, för det borde ha gjots för länge sen enligt min smak, men det har bara inte blivit av. Nu är det gjort, det är trevligt, världen ser så mycket kl...

En dag i höstas stod jag på busshållplatsen i Skanstull och väntade på 4:ans buss som dröjde ovanligt länge. I närheten av mig stod två kvinnor med en liten baby i vagnen. Min blick fastande vid de små små händerna. Den här lilla barnet hade otroligt...

Det finns en hel del som skulle kunna berättas om det dryga gångna året, men det mesta känns ändå gammalt vid det här laget. Förutom en sak: jag har blivit farmor. I april förra året. En flicka. En söt och glad tjej, ett riktigt charmtroll.   Tyv...