Jag funderar på att gå ut Facebook. På senhösten, efter mycket tvekan, gick jag med i Facebook. Men jag vet inte vad jag ska tycka om fenomenet.

Först var det kul. Plötsligt fanns vissa vänner nära, i nästan daglig kontakt. Några få i alla fall. Och så såg jag vad mina vuxna barn sysslar med, åtminstone det de skriver inför alla sina vänner på Facebook. Inte särskilt mycket faktiskt. Men å andra sidan var inte det skälet till att gå med heller, så det gör inget. Överraskande var att min kusin och min syskonbarn plötsligt ställde vänförfrågningar till mig. Kusinen som jag inte haft någon kontakt med på flera år och som nu tillbringar en långledig vinter i Spanien. Det har varit kul att följa hans färder på stränder och i bergen.

Å andra sidan blir jag ofta frustrerad för att jag visar klara tecken på Facebook-beroende. Vill jag hålla mig ajour vad som sägs, får jag lov att logga in mig minst en gång om dagen. Men ofta vill jag göra den ännu fler gånger. Bara för att jag behöver en liten paus, vill veta vad som händer och inte vill få så mycket att bläddra åt gången. För att ha koll på världen.

Jag blir också less på en del korta kommentarer som tycks vara skrivna för de närmast sörjande. Om att personen nu vaknat, ska nu gå och lägga sig eller svär över vädret igen, typ. Hur intressant är det, undrar jag. Men tydligen är det intressant för just de närmast sörjande som ständigt kommenterar med skratt, grymtningar och suckar. Kul för dem, alltså.

Själv brukar jag läsa, då och då gilla och ibland kommentera andras texter. Och skriva när jag har något av värde att förmedla. För hur intressant skulle vara att veta att nu ska jag duscha och sen åka till jobbet eller att vi nyss kommit hem och ska laga middag med köttbullar i tomatsås? Det är dock sällan någon kommenterar det jag skrivit. Eller foton jag lagt ut. Kanske för att det är helt ointressant för mina vänner. Och delvis för att mina vänner talar olika språk och jag sällan skriver på alla tre språken samtidigt.

Min slutsats blir till slut att jag nog är av fel sort för Facebook. Funderar därför om jag ska gå ut eller fortsätta.

Ordspråk idag: En sko passar inte alla.

 

Lambergsfrua

4 mars 2010 12:21

Ja du Facebook (även kallat FB) är ett fenomen i tiden. Jag vet inte ens om man kan gå ur. Jag är också med i FB, men är inte särskilt aktiv. Jag tycker det är alldeles för "snuttifierade" inlägg som görs där. Precis som du säger, vem bryr som personerna duschar, äter, ska sover m.m
Dottern förklarade, att långa inlägg hör inte hemma på FB. Det är bara ett sätt att hålla en viss kontakt.
Bloggen är till för oss som vill skriva lite mer - så jag håller mig till bloggen med ett och annat nedslag i FB för att kolla läget.
Soliga kramar!

http://lambergsfrua.bloggplatsen.se

 

Mirjamira

4 mars 2010 13:27

Tack, Lambergfrua, för din kommentar!

Ett lite förtydligande till alla läsare: jag är fullt medveten om att FM bara är till för korta inlägg. Även jag håller mig kort där (1-2 meningar), hast kanske inte så kort som en del andra... Min frustration ligger i att det känns så meningslöst och att jag änfå går "för" ofta och kollar läget.

http://mirjamitas-ordbild.bloggplatsen.se

 

Mirjamita

4 mars 2010 13:30

Ush på mig! Stavar fel inte bara i text utan även med mitt eget alias. Det händer mig ofta. Ber om ursäkt att jag inte dubbelkollade.

http://mirjamitas-ordbild.bloggplatsen.se

 

Lambergsfrua

6 mars 2010 14:29

Ja du Mirjamita - du är inte alls ensam om att stava fel av misstag.
Det beror på att vi skriver så snabbt. I alla fall försöker jag förklara mina felstavningar med det ;)
Varma kramar!

http://lambergsfrua.bloggplatsen.se

 

Margaretha

8 mars 2010 13:44

Ja,du Mirjamita man kan ha mycke åsikter om FB. Jag är också ute där och jag tycker det är jättekul. Och vad med vänner jag fått.Sedan kan man ha olika åsikter om vad dessa skriver. Nu är det ju många unga människor där också och jag tror de gillar att snacka om sina vardagliga ting öppet.I bland kan man tycka de ger lite för mycket av sig själv till beskådande.Det som retar mig värst är alla dessa grejer såsom Farmville och allt vad det heter som någon vill man ska gå med i. Jag nobbar i regel sånt.
Men det är tur vi har våra bloggar när vi vill vädra våra åsikter och skriva "av" sig.
Ha en bra dag önskar vännen Maggan.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Fotosessionen i skogen fortsatte, även med annat än Legofigurer. Men här först ett par av dem i samma bild bland laven.   Jag hade ett speciellt scenario i tankarna när jag gjorden den här bilden, som var med i vår fotoutställning i november....

Åter aktiv efter lång, lång paus. Ska visa er något jag gjorde i höstas. Ibland fotar jag stort, ibland smått. Som mossor och lavar. Den här mossan med sina sprön tycker jag är allra vackrast. Och laven nedanför ser ut som små torra träd. ...

Idag har jag varit duktig, alldeles för duktig.   Jag har putsat fönstren, alla fönstrena! Äntligen, för det borde ha gjots för länge sen enligt min smak, men det har bara inte blivit av. Nu är det gjort, det är trevligt, världen ser så mycket kl...

En dag i höstas stod jag på busshållplatsen i Skanstull och väntade på 4:ans buss som dröjde ovanligt länge. I närheten av mig stod två kvinnor med en liten baby i vagnen. Min blick fastande vid de små små händerna. Den här lilla barnet hade otroligt...

Det finns en hel del som skulle kunna berättas om det dryga gångna året, men det mesta känns ändå gammalt vid det här laget. Förutom en sak: jag har blivit farmor. I april förra året. En flicka. En söt och glad tjej, ett riktigt charmtroll.   Tyv...