Sommaren efter första skolåret fick min mamma åka tillbaka till Sverige. Då hade hon glömt svenskan, men lärde sig det snabbt på nytt samtidigt som hon under sommaren återigen glömde finskan. Till hösten återvände hon till Finland tillsammans med sina systrar som då började skolan.

För min ena moster var det nya livet i Finland ännu svårare än för min mamma. Hon längtade sig sjuk efter sin svenska familj och därför fick hon och min mamma åka tillbaka under flera somrar. Länge var de splittrade mellan två länder och två familjer. Först som vuxen kände mamma klart att hon hör hemma i Finland.

Det måste ha varit svårt för mina morföräldrar att skicka iväg sina barn till obekanta familjer och på obestämd tid. Det kan inte heller ha varit lätt för de svenska familjerna att ta emot ett främmande litet barn utan språk. Men de ville gott och gjorde så gott de kunde. Till slut hade de gärna velat behålla barrnen med mina morföräldrar ville få dem tillbaka.

Men det var inte helt enkelt att ta hem först två och sen alla fyra barnen. Det var ransonering och ont om alla förnödenheter i Finland. Barnen kunde inte finska från början och hade fjärmats från sina föräldrar. Och säkert var det inte lätt att som föräldrar se hur mycket av barnens uppväxt de missat. Inte heller hur de längtade bort till sin andra familj.

Men livet måste levas vidare. Och de levde, och vande sig så småningom.

Ordspårk idag: Man gör så gott man kan. 

 

skogsfrun tackar för kommentaren

30 januari 2010 18:59

Så bra du skriver! Mycket intressant och viktig berättelse. Vi hade flera finska krigsbarn som lekkamrater när jag växte upp. Airo minns jag särskilt väl, hennes svenska familj ville gärna behålla henne.
Flickan med adresslapp och rutigt hattbrätte hade kunnat vara jag, så lik mig i den åldern är hon;-)
Grattis till bokutgivningen, det är minsann inte så enkelt.

http://barasaras

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Fotosessionen i skogen fortsatte, även med annat än Legofigurer. Men här först ett par av dem i samma bild bland laven.   Jag hade ett speciellt scenario i tankarna när jag gjorden den här bilden, som var med i vår fotoutställning i november....

Åter aktiv efter lång, lång paus. Ska visa er något jag gjorde i höstas. Ibland fotar jag stort, ibland smått. Som mossor och lavar. Den här mossan med sina sprön tycker jag är allra vackrast. Och laven nedanför ser ut som små torra träd. ...

Idag har jag varit duktig, alldeles för duktig.   Jag har putsat fönstren, alla fönstrena! Äntligen, för det borde ha gjots för länge sen enligt min smak, men det har bara inte blivit av. Nu är det gjort, det är trevligt, världen ser så mycket kl...

En dag i höstas stod jag på busshållplatsen i Skanstull och väntade på 4:ans buss som dröjde ovanligt länge. I närheten av mig stod två kvinnor med en liten baby i vagnen. Min blick fastande vid de små små händerna. Den här lilla barnet hade otroligt...

Det finns en hel del som skulle kunna berättas om det dryga gångna året, men det mesta känns ändå gammalt vid det här laget. Förutom en sak: jag har blivit farmor. I april förra året. En flicka. En söt och glad tjej, ett riktigt charmtroll.   Tyv...