Ordspråk idag: Koppla av i tid, så blir du inte avkopplad i förtid.

Det fina vintervädret lockade ut mig och maken i förrgår. Vi var inte precis ensamma om den idén. Här några bilder från vår promenad. Personerna är helt okända som bara råkade befinna sig lämpligt framför mig.

På kvällen fick jag feber, så igår var jag inne hela dagen igår. Idag är jag bättre men har inte varit längre än till närmaste mataffären. Däremot löste vi färdigt ett jättekorsord som vi påbörjade på juldagen. Jag har flera gånger fått sådana av barnen, dock inte i år. Det här var ett gammalt som jag hade börjat lite men inte klarat av ensam. Men tillsammans går det alltid bättre.

Det finns många sätt att koppla av. Man ska ta vara på det som bjuds och se något att glädjas åt i i stort som smått.

Ut och njut!

önskar jag alla med tryfflar och en ros.

Mitt gångna år har varit rikt och varierande. Och det hoppas jag för det nya året också. Inga nyårslöften, för de bryts för lätt, bara förhoppningar om ett gott liv.

Ordspråk idag: Tiden står inte still.

Med andra ord, använd den väl, den kan inte användas två gånger.

Ordspråk 2 idag: Den som lever får se.

Gott nytt år och lev ditt liv!

Nu kommer jag inte att ha tid med bloggen på några dagar, så jag vill önska alla som läser mig ibland en skön jul, just så som ni själva vill ha det. Med mycket besök eller bara lugnt. Med mycket förberedelser eller enklaste möjliga.

Julen har en tendens att innehålla så mycket måsten. En del för traditioenns skull, en del för att amn själv satt ribban högt för att andra förväntar sig det eller för att man själv vill ha det så. Men det finns inga måsten. Bättre bara göra så mycket man har lust och orkar med. och sen njuta av resultatet.

Ordspråk i natt: Man gör så gott man kan.

Inte har jag hunnit ut på promenader eller andra uteaktiviteter. Men jag har lite vackert att se på på hemmaplan. Det har jag dokumenterat stundvis den senaste veckan, genom fönstret eller strax utandör dörren.

Mitt ordspråk idag: Se det lilla nära sig.

Det har snöade väldigt mycket under några få dagar. Så här ser det ut lite söder om Stockholm. Här dår ni se vårt snöiga lusthus i julbelysning förra veckan och samma lustnus i ännu mera snö i förrgår. Då hade alla tidigare spår av pulsande i snön försvunnit.

Och så en skata som just fått tag i solrosfrö och en snöig vy över planket mot grannarna.

Jag har en förkärlek till åldrade tulpaner. Nog att färska blommor också är fina och tulpaner i synnerhet, men inget slår den speciella skönheten hur en tulpan som börjat åldras.

När jag täker på en tulpan kan se framför mig hur den förändras dag för dag. Tänk dig själv. Redan efter ett par dagar början den öppna sig så att man ser innanmätet. Efter ytterligare ett par dagar börjar blombladen speta utåt så ostyrigt att jag blir bara glad av att se förändringen. Och så början den tappa en del blomblad som ligger kupade på bordet och håller sig så vackra ytterligare ett tag. Medan de flesta sitter kvar och hänger neråt som en kjol runt en krona. Ostyrigt, böjda på alla möjliga sätt. Varje blomma på sitt sätt.

När det är tulpanperiod måste jag bara köpa hem dem. Sen får de stå kvar tills de är helt torra. Under tiden hamnar en del framför min kameralins. Jag har inte många bilder på frächa "fina" tulpaner men desto fler på åldrande sådana. Bara för att jag tycker att de är mycket mer spännande att fota.

Nu har jag precis beställt ett par förstoringar som jag ramat in och ska ställa ut på kommunens julsalong där alla skapande kommuninvånare får visa upp ett par verk var. I år valde jag just två åldrande tulpaner, dom här två.

Ordspråk idag: Grå hår är ålderdomens prydnad.

Ordspåk idag: Borta bra men hemma bäst.

Vi har ett sexkantigt lusthus i vår lilla trädgård. Mest hela sommaren har vi byggt på det: grundmålat alla delar, satt ihop plockepinnet, målar utsidan och även insidan en gång. Saknas insidan en gång till. Vi har påbörjat modifieringen av insidan så att det ska bli flexibelt. Skönt och avslapnat för make och mig med korgstolar och midre runt eller sexkantigt bord. Bordet ska gå att förstora så att vi kan sitta på väggfasta men flyttbara bänkar när vi blir många. Än så länge är det så bara i tankevärlden, i verkligheten finns två tädgårdstolar i trä och ett på gränsen för stort runt trädgårdsbord. Och några fasta konsoller som ska göras om till vridbara sådana och lösa bänkplan. Skön blåvit inredning i form av dynor och lyktor inhandlades på sensommarens rea.

Visserligen har vi byggt på mest hela sommaren och hösten är vi haft tid men också ytnyttjat lusthuset ända från början. När det fina golvet var färdigt insåg vi att vi har en dansbana. På med lite vals och dansen var ett faktum. När väggara var upe satt vi där med vårt första fika. Och så har vi hållit på. In med solar och bord när vi velat sitta där och fika eller äta och ut med allt igen när vi jobbat med huset.

Jag har suttit där när solen ute var för stark för min bärbara dator och vi har suttit där när det blåst och regnat och kyliga sensommarkvällar. och bäst av allt, vi sitter där fortfarande och åter vår fredagsmiddag. Ett tag blev det lite väl kallt men så köpte vi en liten elkamin som värmer lagom.

Nu har luften gått ur oss för stunden. Skulle ju behöva måla insidan en gång till men nu får det vänta till våren. Så idag har vi pyntat. Hängt upp ljuskronan i taket och små lyktor i gardinstägerna. Två smala luftiga gardiner också vid fönstren närmast väggen utan fönster, mot grannens plank. Sen tidigare hade vi ställt där några lyktor på bänken och fleecepläder på stolarna.

Så satt vi där och myste med färdiggrillad kyckling, potatissallad och en flaska vin i kaminvärmen insveta i våra plädar och bara njöt av alla nya ljusen som lyste upp lusthuset så varmt och vackert. inte bara de ljuse vi hade där på riktigt utan alla de mångfaldigande seglingarna i fösterrutora mot mörkkret utanför. Vi var riktigt, riktigt nöjda.

Vi ska fortsätta ha vårt fredagsmys i lusthuset så länge det bara går, maken och jag. Idag var det någon plusgrad till en börja men mot slutet, efter en stunds uppvärmning i förväg och 1½ timmes sittning, visade termometern på 19 grader. Ca 15 grader nä vi satte oss. Skulle tippa att vi kan få det tillräckligt behagligt där inne vid neråt -5 grader. Alltså kan vi nog njuta av lusthuset större delen av året. Härligt! Och något att se fram emot vid arbetsveckans slut.

Lusthuset i september med vår nya plattläggning enligt egen design och den efterlängtade vinrankan i förgrunden. Och ur en annan vinkel i oktober med björken på almänningen i sin fina höstskrud. Fortfarade med stege och målargrejer inuti. Nån kväll ska jag fota det hela med alla ljuse tända.

Ordsråk idag: Livet består av ögonblick           

I går åkte vi till Skogskyrkogården för att tända ljus vid minneslunden. Vi var inte precis ensamma om det, bara två bland drygt 50 000 besökare i området. Dock inte alla samtidigt. Gamla och unga, ensamma och barnfamiljer. Även några turister hade hittat dit och förundrades över alla ljusens skönhet.

Det var inte tal om stillhet i avskildhet med så många runtomkring en och viss trängsel vid ljusplatserna. Å andra sidan kunde man nästan slukas av mörkret samtidigt som det fanns en viss tyst gemenskap med alla de andra. Mycket stämningsfullt var det.

Skogskyrkogården är en väldigt vacker plats i sig, särskilt en kväll som Alla Helgons dag. Bilderna får tala för sig. Men lägg märke till spökena i ett par bilder. Påverkan av att Halloween råkade på samma dag kanske? De blev synliga först när jag förde över bildena till datorn.

Ordspråk idag: Så länge det finns liv finns det hopp

- likt dessa träd behöver vi ibland vila men efter höst och vinter kommer det vår.