Idag står det att läsa om särskrivningar i Metro. Som i titeln "Språk vetare upp retad av sär skrivningar" eller kul glass och skum banan. En professor i modern svenska avråder från särskrivningar för att de kan leda till missförstånd. Han konstaterar att det blivit allt vanligare och att folk är mer osäkra på om orden ska skrivas ihop eller isär. Sånt förekom inte när han gick i skolan.

Normalt sker språkliga förändringar långsamt men det här har gått fort, på bara några decennier. Vi kan idag se särskrivningar bland annat på meddelanden, skyltar och menyer, och ämnet diskuteras flitigt i medier.

Den korta artikeln förtäljer dock inte varför detta skett. Men jag har min teori, eller rättare sagt antagligen en av många möjliga. SMS.

  Det skickas enorma mängder SMS och det har utvecklats speciella förkortningar av de vanligaste uttrycken. Allt för att det ska gå fort.

Skriver man  vanligt, med riktiga hela ord, stöter man ofta på att mobilernas ordlistor inte har just det sammansatta ordet man vill använda just nu. Då har man olika alternativ att välja på:
* Man kan bokstavera ordet och spara det i ordlistan. - Tar för lång tid.
* Man kan skriva orddelarna separat, backa och radera mellanslaget så att ordet blir ett. - Tar för lång tid.
* Man kan skriva orden separat och låta dem vara så. - Snabbast och enklast. Och förhoppningsvis förstår mottagaren vad man menar.

Har man väl börjat med särskrivningar och vant sig att se sådana lite varstans, kanske man också tappar kunskapen och känslan för rättstavning. Sjäv är jag en gammalmodig och traditionsbunden medelålders kvinna som håller fast vid grammatik som jag lärde mig i skolan (om än på finska först). Visst händer det att jag också tvekar och gör olika fel, men jag strävar efter att skriva rätt. Åtminstone än så länge - till jag också blir smittad av mediabrådska. Vilket jag hoppas att jag slipper.

Ordspråk ikväll: Ingen vet var haren har sin gång.

I morse fick jag bråttom mitt i påklädningen.

- Vi har rådjursbesök i trädgården, ropade jag till maken samtidigt som jag rusade iväg för att hämta kameran.

Snabbt tillbaka och till köksfönstret för att fånga Noa, "vår" yngsta rådjur, med kameran. Fortfarande med ena sockan i handen. Maken efter.

Noa stod i lugn och ro och åt nedanför björken, straxt utanför vår tomt. Och vi vid fönstret med kamerorna. Noas mamma Eva hade passerat oss innan vi såg henne, antagligen när vi borstade tänderna. Henne såg först vi när hon kom ut från grannen. Tyvärr fick jag ingen bra fotovinkel till henne.

Vi har inte sett våra rådjur på nära håll sen i vintras. De går fortfarande samma rutt som då, passerar precis bakom vår tomt från höger till vänster, tar en sväng in på grannes tomt och fortsätter sen utmed en annan grannes staket in i skogsdungen.

Ordspråk idag: Lever man bland vargar lär man sig snart tjuta.

Eller lever man nära rådjur lär man sig anpassa växtvalet. Många tycker illa om rådjuren för att de kommer in i trädgårdar och äter upp blommor. Jag tycker de är söta och att vi får anpassa oss efter dem.

Vi såg Adam och Eva för första gången bara någon vecka eller två efter att vi hade flytttat hit. Första gången jag såg rådjur på så nära håll och så orädda som de här två. Men sen dröjde det länge innan vi såg dem igen hos oss. Vi vet att de gått här för någon enstaka blomma försvann. Sedan dess har de fått tillökning och i vintras såg vi alla fyra i omgångar, hos oss och i närområdet.

Jag tycker ändå att det inte varit så svårt med deras matlust. En gammal ful thuja har de förstört nu, så den ska vi ta bort. Tre blommor av en penségrupp i en kruka försvann en natt, men sen har den fått vara ifred. För tredje året i rad försvann den första av två gula tulpaner när den bara var en knopp. Den andra lyser så grann utan att bli angripen. Inte heller den enda röda tulpanen har de tagit.

Nu planerar vi växter till en ny plantering efter vad våra rådjur låter vara ifred. Man får helt enkelt anpassa sig.

Ordspråk idag 2: Säg mig vilka dina vänner är, och jag ska säga vem du är.