I morse fick jag bråttom mitt i påklädningen.

- Vi har rådjursbesök i trädgården, ropade jag till maken samtidigt som jag rusade iväg för att hämta kameran.

Snabbt tillbaka och till köksfönstret för att fånga Noa, "vår" yngsta rådjur, med kameran. Fortfarande med ena sockan i handen. Maken efter.

Noa stod i lugn och ro och åt nedanför björken, straxt utanför vår tomt. Och vi vid fönstret med kamerorna. Noas mamma Eva hade passerat oss innan vi såg henne, antagligen när vi borstade tänderna. Henne såg först vi när hon kom ut från grannen. Tyvärr fick jag ingen bra fotovinkel till henne.

Vi har inte sett våra rådjur på nära håll sen i vintras. De går fortfarande samma rutt som då, passerar precis bakom vår tomt från höger till vänster, tar en sväng in på grannes tomt och fortsätter sen utmed en annan grannes staket in i skogsdungen.

Ordspråk idag: Lever man bland vargar lär man sig snart tjuta.

Eller lever man nära rådjur lär man sig anpassa växtvalet. Många tycker illa om rådjuren för att de kommer in i trädgårdar och äter upp blommor. Jag tycker de är söta och att vi får anpassa oss efter dem.

Vi såg Adam och Eva för första gången bara någon vecka eller två efter att vi hade flytttat hit. Första gången jag såg rådjur på så nära håll och så orädda som de här två. Men sen dröjde det länge innan vi såg dem igen hos oss. Vi vet att de gått här för någon enstaka blomma försvann. Sedan dess har de fått tillökning och i vintras såg vi alla fyra i omgångar, hos oss och i närområdet.

Jag tycker ändå att det inte varit så svårt med deras matlust. En gammal ful thuja har de förstört nu, så den ska vi ta bort. Tre blommor av en penségrupp i en kruka försvann en natt, men sen har den fått vara ifred. För tredje året i rad försvann den första av två gula tulpaner när den bara var en knopp. Den andra lyser så grann utan att bli angripen. Inte heller den enda röda tulpanen har de tagit.

Nu planerar vi växter till en ny plantering efter vad våra rådjur låter vara ifred. Man får helt enkelt anpassa sig.

Ordspråk idag 2: Säg mig vilka dina vänner är, och jag ska säga vem du är.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Fotosessionen i skogen fortsatte, även med annat än Legofigurer. Men här först ett par av dem i samma bild bland laven.   Jag hade ett speciellt scenario i tankarna när jag gjorden den här bilden, som var med i vår fotoutställning i november....

Åter aktiv efter lång, lång paus. Ska visa er något jag gjorde i höstas. Ibland fotar jag stort, ibland smått. Som mossor och lavar. Den här mossan med sina sprön tycker jag är allra vackrast. Och laven nedanför ser ut som små torra träd. ...

Idag har jag varit duktig, alldeles för duktig.   Jag har putsat fönstren, alla fönstrena! Äntligen, för det borde ha gjots för länge sen enligt min smak, men det har bara inte blivit av. Nu är det gjort, det är trevligt, världen ser så mycket kl...

En dag i höstas stod jag på busshållplatsen i Skanstull och väntade på 4:ans buss som dröjde ovanligt länge. I närheten av mig stod två kvinnor med en liten baby i vagnen. Min blick fastande vid de små små händerna. Den här lilla barnet hade otroligt...

Det finns en hel del som skulle kunna berättas om det dryga gångna året, men det mesta känns ändå gammalt vid det här laget. Förutom en sak: jag har blivit farmor. I april förra året. En flicka. En söt och glad tjej, ett riktigt charmtroll.   Tyv...