Jag har en förkärlek till åldrade tulpaner. Nog att färska blommor också är fina och tulpaner i synnerhet, men inget slår den speciella skönheten hur en tulpan som börjat åldras.

När jag täker på en tulpan kan se framför mig hur den förändras dag för dag. Tänk dig själv. Redan efter ett par dagar början den öppna sig så att man ser innanmätet. Efter ytterligare ett par dagar börjar blombladen speta utåt så ostyrigt att jag blir bara glad av att se förändringen. Och så början den tappa en del blomblad som ligger kupade på bordet och håller sig så vackra ytterligare ett tag. Medan de flesta sitter kvar och hänger neråt som en kjol runt en krona. Ostyrigt, böjda på alla möjliga sätt. Varje blomma på sitt sätt.

När det är tulpanperiod måste jag bara köpa hem dem. Sen får de stå kvar tills de är helt torra. Under tiden hamnar en del framför min kameralins. Jag har inte många bilder på frächa "fina" tulpaner men desto fler på åldrande sådana. Bara för att jag tycker att de är mycket mer spännande att fota.

Nu har jag precis beställt ett par förstoringar som jag ramat in och ska ställa ut på kommunens julsalong där alla skapande kommuninvånare får visa upp ett par verk var. I år valde jag just två åldrande tulpaner, dom här två.

Ordspråk idag: Grå hår är ålderdomens prydnad.