Tack alla ni som varit inne på mina sidor och lagt in så positiva kommentarer om mina bilder. De uppskattas verkligen, även om jag inte hunnit och orkat tacka var och en separat.

Svar på din fråga Katsura. Jag är en mycket aktiv amatörfotograf som gärna skulle vilja göra något mera av mina bilder. Dessa åldrade tulpaner är jag själv mycket nöjd med (pendlar oftast mellan nöjdhet och upprymdhet, velighet och stor misströstan). Tulpanerna hänger nu på en samutställning där kommunens alla skapande personer fick ställa ut med två verk var. Det var vernissage igår.

Jag är med i en fotoklubb där vi jobbar efter olika teman så man får tillfälle att träna, experimentera och tänka efter. Klubben ska snart ha en egen utställning, så jag håller på som bäst att välja ut några bilder som jag ska ha med där.

Ordsråk idag: Framgång beror på tur och skicklighet.

Ordspåk idag: Borta bra men hemma bäst.

Vi har ett sexkantigt lusthus i vår lilla trädgård. Mest hela sommaren har vi byggt på det: grundmålat alla delar, satt ihop plockepinnet, målar utsidan och även insidan en gång. Saknas insidan en gång till. Vi har påbörjat modifieringen av insidan så att det ska bli flexibelt. Skönt och avslapnat för make och mig med korgstolar och midre runt eller sexkantigt bord. Bordet ska gå att förstora så att vi kan sitta på väggfasta men flyttbara bänkar när vi blir många. Än så länge är det så bara i tankevärlden, i verkligheten finns två tädgårdstolar i trä och ett på gränsen för stort runt trädgårdsbord. Och några fasta konsoller som ska göras om till vridbara sådana och lösa bänkplan. Skön blåvit inredning i form av dynor och lyktor inhandlades på sensommarens rea.

Visserligen har vi byggt på mest hela sommaren och hösten är vi haft tid men också ytnyttjat lusthuset ända från början. När det fina golvet var färdigt insåg vi att vi har en dansbana. På med lite vals och dansen var ett faktum. När väggara var upe satt vi där med vårt första fika. Och så har vi hållit på. In med solar och bord när vi velat sitta där och fika eller äta och ut med allt igen när vi jobbat med huset.

Jag har suttit där när solen ute var för stark för min bärbara dator och vi har suttit där när det blåst och regnat och kyliga sensommarkvällar. och bäst av allt, vi sitter där fortfarande och åter vår fredagsmiddag. Ett tag blev det lite väl kallt men så köpte vi en liten elkamin som värmer lagom.

Nu har luften gått ur oss för stunden. Skulle ju behöva måla insidan en gång till men nu får det vänta till våren. Så idag har vi pyntat. Hängt upp ljuskronan i taket och små lyktor i gardinstägerna. Två smala luftiga gardiner också vid fönstren närmast väggen utan fönster, mot grannens plank. Sen tidigare hade vi ställt där några lyktor på bänken och fleecepläder på stolarna.

Så satt vi där och myste med färdiggrillad kyckling, potatissallad och en flaska vin i kaminvärmen insveta i våra plädar och bara njöt av alla nya ljusen som lyste upp lusthuset så varmt och vackert. inte bara de ljuse vi hade där på riktigt utan alla de mångfaldigande seglingarna i fösterrutora mot mörkkret utanför. Vi var riktigt, riktigt nöjda.

Vi ska fortsätta ha vårt fredagsmys i lusthuset så länge det bara går, maken och jag. Idag var det någon plusgrad till en börja men mot slutet, efter en stunds uppvärmning i förväg och 1½ timmes sittning, visade termometern på 19 grader. Ca 15 grader nä vi satte oss. Skulle tippa att vi kan få det tillräckligt behagligt där inne vid neråt -5 grader. Alltså kan vi nog njuta av lusthuset större delen av året. Härligt! Och något att se fram emot vid arbetsveckans slut.

Lusthuset i september med vår nya plattläggning enligt egen design och den efterlängtade vinrankan i förgrunden. Och ur en annan vinkel i oktober med björken på almänningen i sin fina höstskrud. Fortfarade med stege och målargrejer inuti. Nån kväll ska jag fota det hela med alla ljuse tända.

Den ultimata höstlyckan. Att få gå i drivor av torra färggranna höstlöv. Sparka dem framåt, kasta upp i luften så de sakta dinglar ner. I massor. Det lövar, som min son sa i 4-5 årsålder när han gjorde likadant.

För några år sedan gick jag med min make i en gles skogskant. Det var höst, precis när lönnen var som finast. Där fanns flera stora lönnar som hade tappat nästan alla sina löv. Veckan hade varit torr och frostfri. Där låg alla de gula och röda lönnlöven i höga drivor. Bara att gå där och hasa med fötterna bland löven, böja sig ner och kasta upp kaskader av löv. ”Det lövar!”, sa jag också.

Om möjligt gör jag det varje år. Idag var en sån dag.