gör de som sköter om trottoarer och gångvägar i området. De väntar och hoppas på att vi fortfarade har benen och armarna i behåll när isen kanske försvunnit från vägarna om några veckor. 

Så kan ma ju tro att de tänker. För något grus har vi inte sett på gångvägarna på mycket mycket länge.

Trottoarerna är fortfarade hala och med sluttande snö-istäcke mot vägen. Bara en liten bar kant närmast körbanan. Gångvägarna täkta med bitvis decimetertjock is, varvat med vattenhål och några få bara asfaltfläckar. De flesta ytorna glashala efter sol och rinnande vatten på dagen.

Ordspråk idag: Man hoppas så läge man lever.

det har varit frågan länge. Alltså när det gäller att göra något åt badrummet.

Det är nu fyra år sedan vi flyttade in in huset. Det var i gott skick, så det var bara att flytta in. Men att vi skulle måla alla de obehandlade paneltaken vita så småningom tyckte vi med en gång. Det är inte gjort än. Snart kom vi också fram till att badkaret skulle åka ut, vilket det gjorde efter bara ett par månader.

Det är kanske tre eller åtminstone två år sedan vi köpte takfärg till badrum och toalett. Vi skulle börja med något lätt, var meningen. Men så ville vi fräscha upp lite mer. Eller ännu mera, till ännu modernare version? Men hur? Vi har tittat på nya skåp och handfat, liksom duschväggar. Funderat fram och tillbaka, men inte kommit längre.

Äntligen har vi satt igång, och det blir en lätt uppfräschning. Vi målar taket vitt, piggar upp högskåpen och spegelskåpet med färg och byter ut en sliten hylla i duschen, duschdraperiet och mattan. Vi har idag hållit på med taket och högskåpen och fortsätter med målning i morgon. Återstår att hitta rätt duschdraperi och matta.

Fortsättning följer... med bilder när vi är färdiga.

Mina ord idag: Det behövs inte mycket för en förändring.

Finns det någon som vet varför vissa har med en miniatyrbild när de lämnar kommentar på någons blogg, och vissa inte. För ett tag sen ändrades utseendet på hemsidan så att prentationsbilden finns som miniatyr bredvid ett inlägg. Så också bredvid en kommentar. Men inte hos alla. Jag har en liten bild i samband med ett inlägg men inte vid mina kommentarer.

Jag har nu tittat runt bland olika inställnigsmöjligheter men inte kunnat komma på om det är så att man aktivt väljer någostans att ta med bilden. Vet ni?

Ordspårk idag: Frågar man ingenting, får man ingenting veta.

Jag är trött och seg idag. Inte bara idag, har varit det hela veckan. Förkyld med lite av varje som symtom.

Förra veckan, efter allt stohej kring vernissage, bokresentation, besök och allmän stress en längre tid, var jag bara totalt urblåst i huvudet. Och trött. Men jag är i alla fall inte sjuk, sa jag. Som ofta om man jobbar jättehårt för att bli klar med allt som ska göras innan semestern, och så blir man sjuk så snart man är ledig. Nej, jag var bara trött och tom i huvudet. Ända till i fredags.

Jag var inte förvånad att jag blev sjuk, men det är trist. I söndags kände jag mig bättre men sen kom febern tillbaka. Jag blir sällan väldigt sjuk men det brukar sitta i istället. Hoppades i alla fall att det skulle hinna gå över under min lediga måndag, men icke. Lika segt sitter den kvar, som ett segt hölje över mig.  Det är helt okey att vara hemma men då ska man ha lite ork också. Inte bara vara trött, seg, yr av och till och med ständig huvudvärk. Men vad ska man göra - vila och ta det lugnt. Läsa böckerna om Arn.

Ordspråk idag: Sjukdom kommer till häst och går bort till fots.

Tack så mycket Katsura (http://katsura.bloggplatsen.se) för awarden jag fick. Det var en glad överraskning.

Har sedan funderat vilka sju jag skulle kunna ge den till. Problemet är att jag inte följt ordentligt mer än ett par bloggar. Har någon gång hittat något intressant men sen tappat bort dem. Så nu har jag letat upp en del av dem och länkat till dem så jag vet var jag har dem. Men att välja i det här läget - det är svårt.

Efter mycket funderande har jag bestämt följa Lambergsfruas exempel: inbjuda alla som läser min blogg att ta emot awarden, skicka den vidare och berätta om sig själva. Gör så här:

A. Kopiera awarden.

B. Länka personen som har gett dig den.

C. Berätta sju fakta om dig själv.

D. Ge awarden till sju bloggare och länka till dem.

E. Lägg en kommentar i deras blogg om att de har något att hämta.

Sju fakta om mig själv:

1. Jag fotar mycket och skulle vilja göra mer av foton än att bara ha dem i min dator. Har just nu sex bilder på en samutställning som vår fotoklubb har på ett bibliotek. På julsalongen som kommunen ordnade sålde jag mina två fototavlor (man fick lämna in max två verk).

2. Har precis kommit ut med min första bok som jag är stolt över. Går och grunnar på nästa idé, som jag förhoppningsvis snart orkar sätta igång med.

3. Har hittat ny hobby under förra året: korsordsmakeri. Det är jättekul! Har skickat ett par korsord till några tidningar men har än så länge inte fått napp.

4. Arbetar som kurator men tycker just nu att jobbet tar alldeles för mycket tid och energi från fritidsintressen.

5. Är sedan drygt fem år gift med världens bästa och snällaste man. Inte perfekt (han är t.ex ganska tankspridd), men ändå min bästa make och bästa vän, som också fotar mycket.

6. Har två vuxna barn, en i Göteborg och en för tillfället i Lund. Resten av släkten finns i Finland.

7. Tycker om att resa men också att bara vara hemma och ta det lungt. Även när vi jobbar med något som vår fleråriga trädgårdsprojektet med ny plattläggning, lusthus och nya planteringar, tar vi det lungt emellanåt. Man måste hinna njuta av livet också.

Jag vill skicka awarden vidare till:

Alla ni som läser min blogg.

Mina ord idag: Ta vara på livet.

Nu är jag trött, så oerhört trött. Det är förväntat, kanske välförtjänt också.

I helgen har jag avverkat vernissage av fotoutställning där både maken och jag har flera bilder och presentationen av min bok. Samtidigt som vi haft halva släkten (eller åtminstone mamma, syster och systerdotter) på besök. De kom för att vara med på just bokpresentationen men fick vernissagen på köpet.

Bokpresentationen var en trevlig tillställning med ca 50 gäster som fick i sig små förfriskningar och välavvägt program. Redaktören inledde med några välkomnande ord och två med kopplingar till Nordiska museets projekt "Att minnas migrationen" berättade om det och kopplingen till min bok. Maken sjöng och spelade på gitarr (mest Evert Taube som var populär på 40-talet som boken också handlar om), jag presentarerade vad jag skrivit, varför och hur samt läste några små stycken ur boken, och så spelade maken igen. Sen ville även mammas kusin säga några ord. Redaktören sålde böcker och jag signerade och svarade på två journalisters frågor och blev fotad tillsammans med min mamma, som var med dagen till ära.

Idag känner jag mig helnöjd. Och trött. En lång periods hårt slit är över. Återstår lågsiktig markadsföring och att sätta igång med nya projekt jag går och klurar på. Men först får jag vara trött en tid, det är helt OK.

Ordspråk idag: Arbete gör sömnen söt.

Idag har jag ägnat mig åt - nästan ingenting. Välbehövlig vila. Bara litet ärende till centrum, därutöver sovit extra på morgonen, sovit middag, läst bok, löst korsord, gett fåglarna mer mat, fotat skator och julbelysnig...

Jag har inte gjort det jag harde planerat av julförberedelser. Jag skulle fått upp resten av julpyntet, men konstaterade att det räcker så här. Så ner i lådan med resteande pyntet.

Nu har vi massor kvar att göra imorgon: tvätta, fortsätta plocka undan, ta fram extrasängar, byta dukar, handla, baka julstjärnor, laga mat och slå in julklapparna. Men vi får förenkla så mycket som möjligt. Det finns t.ex färdiga saffranslängder och köttbullar att köpa.

Jag känner mig i alla fall lite mer utvilad nu.

Ordspråk idag: Man får ta sagen som den kommer.

Det är så otroligt mycket som händer samtidigt. Känns som att jag inte hinner med. Och inte orkar med.

Det har varit mycket arbete att färdigställa boken, som äntligen kommer ut nästa vecka. Enligt senaste beräkningarna får jag den på tisdag. Tänk er när jag får min allra första bok färdigtryckt i mina händer, alldeles rykande färsk! Det känns stort. Och då är jag övertygad om att det varit värt alla de timmar jag lagt ner och all den stress det varit vissa perioder. Jag är så spänd inför tisdagen. Men samtidigt nervös. Vad ska de som är en del av boken och som jag intervjuat tycka? Vad kommer andra läsare att tycka, de som redan sagt sig vara intresserade av boken? Kommer någon vilja recensera den? Vad ska de i så fall säga? Kommer det att finnas något intresse för min bok övehuvudtaget?

Jag håller på att gå i bitar av spänning och nervositet!

Det är mycket annat också som händer samtidigt. Kring foton till exempel. Igår var det vernissage på en samutställning där jag ställt ut mina åldrande tulpaner. I januari ska fotoklubben ha en egen utställning och dit är det hg tid att välja ut ågra bilder, bearbeta dem, framkalla och montera. Jag och maken (en fotande sådan) har ikväll varit och skaffat lite enkla ramar som vi ska lasera för att sedan använda på olika utställningar.

Jag fotar mycket, sorterar och rensar bort dåligt. Men sen får det mesta ligga tills jag har ett behov av bilder till något. Först då (oftast) bildbehandlar jag dem som kanske kommer ifråga. Men innan det måste man ju välja vilka som möjligen ska användas. Och det är så svårt! För det första har jag såna mängder av bilder. För det andra så duger inga. Men när jag väl kommer igång vill jag visa så mycket att jag har att göra i evigheter innan jag valt de bästa. Eller för stunden bästa. Eller är det fungerar som bäst i min självkritiska hjärna: hittat de bilder som för stunden i det sammanhanget skulle som en helhet ge en sköhetsuplevelse för betraktaren. Ibland bara ett par tävlingsbilder i fotoklubben, ibland till en bildvisnig eller som nu, utställning.

Just nu sitter jag åter i den sitsen att jag vill så gärna ställa ut, välja noga och visa mitt bästa. Väljer, väljer och väljer. Prövar olika kombiationer, vilka passar bäst ihop. eller vilka bilde skulle visa olika sidor av mig som fotograf. Eller skulle det kanske vara bäst att välja något riktigt sammanhållet? Eller, eller, eller....

Allt det här tar tid. Tid som jag inte har i överflöd för klockorna går fel. Alltid när man är ledig rusar de i väldig fart. Tiden kan gå fort på jobbet också (och ibland väldigt sakta) men aldrig så fort som på fritiden.

På denna för korta tid vill jag skriva, fota, konstruera korsod, sköta fotoklubbens hemsida, gå på utflykter, helst hinna ut på promemader, träffa vänner och läsa böcker också. Och nu göra julkort eller brev och skicka iväg dem, marknadsföra min bok, köpa julklappar och helst hinna med att njuta av julstämning på någon julmarknad också. Men den ekvationen är svår. Dessutom pockar hushållsarbete på, även om vi inte är de flitigaste i denna värld. Men vi måste handla mat ibland och laga mat och tvätta osv. Som tur är har jag inga hemmaboende barn och har en väldigt duktig och snäll make. Som också har sina intressen som drar, suck. Fast å andra sidan är det väl bra att vi är lika för annars vore det som bäddat för konflikter.

Som ni förstår kan min tid bara inte gå ihop. Alltså har jag varit tvungen att lära mig att prioritera. Min kropp säger helt enkelt ifrån. Tur det. men jag får vara på min vakt och säga till mig själv ibland att sakta ner, att just det där kan jag hoppa över eller att det måste ite vara klart just då. För annars finns det risk att jag går sönder. Och det vill jag ju inte, för det finns så mycket kul man kan göra.

Och någon gång ibland har jag behov att bara skriva av mig för att släppa ut lite av överskottsågan. Som nu. Tack att ni finns där någostans, ni som tittar in!

Ordspråk inatt: Tiden har vingar.