Ett lusthus på radhustomten - ett av de bästa saker man kan satsa på. Tycker maken och jag i alla fall.

Vårvädret skiftar, som vi alla sett. Så också sommarvädret. Sensommarkvällarna kan vara ruggiga, inget att tala om den fuktiga höstluften. Då man ändå skulle vilja vara ute, eller åtminstone nästan. Det är för att förlänga "utesäsongen" på våren och hösten och för alla regniga och blåsiga dagars skull som många glasar in sina balkonger och bygger uterum av gamla öppna uteplatser. Vi byggde, eller satt upp av byggdelar, ungefär som ett lego-bygge av halvstockar, ett lusthus. Ibland kallad Lustan.

Någon sa att vi under bygget skulle föreställa oss hur vi sen kommer att sitta där med ett glas vin och något gott att äta. Det gjorde vi, och började utnyttja Lustan direkt. Först som dansgolv, sen som fikaplats med delvis skyddande träväggar, sedan som lusthus. Samtidigt som vi fortsatte med arbetet. Flyttade ut och in stege, färgpytsar, penslar och trädgårdsstolar, bord, mat och fika. Det gällde att få glädje av lusthuset redan under det första året eftersom jobbet med alla momenten skulle ta sin tid. Vi visste att det skulle ta tid när det skulle ske parallt med jobb och andra hobbyn.

Dessutom nöjde vi oss inte  med att bara färdigställa lusthuset så som det var tänkt, utan har hittat på egna små finesser. Som att  göra konsolerna vridbara för att enkelt få plats att byta från sittbänkar längs väggarna till två trädgårdstolar istället. Eller sköna korgstolar, som jag tänkt mig i framtiden. För för det mesta är det ändå bara maken och jag som sitter där. Då vill kunna sitta länge och skönt. 

När höstkylan kom fick vi ge upp målandet och resten av justeringarna. Men vi ville inte ge upp Lustan. Så när det blev lite väl kallt och rått trots plädar och massor av levande ljus, köpte vi en värmefläkt i form av en liten kamin. Och så kunde vi fortsätta glädjas åt Lustan. Nästan hela vintern, nästan alla fredagkvällar.

Så egentligen ska jag inte behöva oja mig över snö och dåligt väder. Vi har ju Lustan. Lusthuset som vi redan haft glädje av till mycket mer än vi någonsin kunnat tänka oss.

Och snart kan vi börja med det resterande arbetet i lusthuset. Fixa resten av konsolerna till att bli vridbara, måla taket och väggar en gång till och golvet två gånger. Sedan ska vi hitta korgstolar och ett bord, eventuellt med mosaik, i lämpigare storlek än det nuvanrande gamla trädgårdsbordet med rostiga fötter, som jag fått linda in i wellpapper så de inte ger märken på golvet. Sen återstår det roliga - att göra en kostgjord vinranka med druvklasar i en hörna upp till där taket börjar. Så småningom även sjöutsikt i form av en fototavla stor som ett fönster på den försterlösa väggen.

Därefter, eller delvis parallellt är det dags att göra trädgården fin med nya planteringar och liten fontän.

Ni ser, vi blir inte sysslolösa i sommar heller. Men det är kul. Och vi ska komma ihåg att sätta och att njuta mellan varven med god mat och ett glas vin. Ute eller i Lustan.

Mina ord idag: Glöm inte dina glädjeämnen, stora som små. 

 

Skomakar Lisa

12 april 2010 19:14

Nää, jag ska inte glömma mina glädjeämnen, varken de stora eller små. Lovar !!!
Men så fint erat Lustan är och vad beskrivande de var det du berättade. jag tyckte jag satt med där med ett glas rött och en grillad köttbit. Tack för den stunden !!!
Fortsätt att berätta om erat Lustan för det luktar sommarkvällar, vårkvällar eller regniga mysiga höstkvällar ända hit. Ja,jag vrider mig här och kikar om det finns ett halvt glas rött inom räckhåll.
Kram ifrån mej !!!

http://skomakarlisa.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Fotosessionen i skogen fortsatte, även med annat än Legofigurer. Men här först ett par av dem i samma bild bland laven.   Jag hade ett speciellt scenario i tankarna när jag gjorden den här bilden, som var med i vår fotoutställning i november....

Åter aktiv efter lång, lång paus. Ska visa er något jag gjorde i höstas. Ibland fotar jag stort, ibland smått. Som mossor och lavar. Den här mossan med sina sprön tycker jag är allra vackrast. Och laven nedanför ser ut som små torra träd. ...

Idag har jag varit duktig, alldeles för duktig.   Jag har putsat fönstren, alla fönstrena! Äntligen, för det borde ha gjots för länge sen enligt min smak, men det har bara inte blivit av. Nu är det gjort, det är trevligt, världen ser så mycket kl...

En dag i höstas stod jag på busshållplatsen i Skanstull och väntade på 4:ans buss som dröjde ovanligt länge. I närheten av mig stod två kvinnor med en liten baby i vagnen. Min blick fastande vid de små små händerna. Den här lilla barnet hade otroligt...

Det finns en hel del som skulle kunna berättas om det dryga gångna året, men det mesta känns ändå gammalt vid det här laget. Förutom en sak: jag har blivit farmor. I april förra året. En flicka. En söt och glad tjej, ett riktigt charmtroll.   Tyv...