Det finns en hel del som skulle kunna berättas om det dryga gångna året, men det mesta känns ändå gammalt vid det här laget. Förutom en sak: jag har blivit farmor. I april förra året. En flicka. En söt och glad tjej, ett riktigt charmtroll.

Tyvärr bor trollet i Göteborg, vilket känns väldigt lång bort. Visst går det att hålla kontakten men det blir ju inte samma sak som om de bodde i Stocksholmstrakten då man skulle kunna komma förbi oftare och även kortare stunder. Men å andra sidan när vi nu ses, så ses vi ordentligt. Och inte är det lika långt som min mamma hade till sina barnbarn, åtminstone mina två. Hon i Finland, vi i Sverige. Nu förstår jag fullt ut hur det kändes för min mamma. När jag tänker på det så är det inte så långt alls mellan Göteborg och Stockholm. Inte så hemskt långt bort. Bara lite väl.

Men nu ska vi inte gräma oss åt avståndet. Huvudsaken är att hon finns och att vi får träffas. Då är kameran ofta framme. Jag tar gärna hela serier av olika miner, eller när händerna och fötterna rör sig. De här bilderna är från juni förra året.

Mina ord idag: Det lilla kan vara stort.

Hej! Här är jag igen!

Min bloggpaus blev mycket längre än jag tänkt mig. Inte ens de utlovade bilderna från vår fotoutställning i mars 2011 kom på plats. Därför, när jag nu återupptar bloggandet, börjar jag där jag slutade. Alltså får ni se några av de många bilderna jag ställde ut förra året.

I november i år får vi en ny utställningstid på samma ställe, mycket mindre yta dock. Fördelen är att utställningshörnan liggen inne på biblioteket om än i den bortre delen. Förut låg den lite separat, så att den var svårare att upptäcka. Men lite mera yta hade varit trevligt.

Jag har länge gått och tänkt på nya idéer till nästa utställning. Nu är det dags att börja jobba med dem i verkligheten. Men innan det blir det fler nyheter på bloggen. Så måste även snyggas upp för att sidan har blivit bredare.

På återseende!