Jag såg Broarna i Madison county - för tredje gången. Och kan tänka mig att se den en gång till.

Varje gång förundras jag över Franceskas beslut att stanna kvar trots tristessen i hemmet och kärleken till Robert. Hon överlevde alla åren tack vare minnen av fyra dagar med honom. Då tänker jag vidare... Hur hade det blivit om hon hade förjt sin kärlek? Vad får människor att välja det ena eller andra? Hur vet man vad som är rätt beslut? Vad är viktigt i livet?

Drömmar är viktiga för alla. Man måste ha drömmar, men måste de alltid förverkligas? Och när de förverkligats, vad finns då kvar? Lycka eller tomhet? Nya drömmar som man ska försöka förverkliga? Eller om drömmarna alldrig kan bli verklighet? Gör drömmarna oss lyckligast när de är drömmar eller verklighet? Hur blir det då om verkligheten inte motsvarade drömmarnas känsla? Och vad är lycka? Vad är ett bra liv?

Den där filmen väcker alltid så mycket tankar. Jag är nöjd med mitt liv med min älskade make, men det finns andra detaljer... Robert i filmen sa något klokt om drömmar som jag inte kommer ihåg. Har någon annan bättre minne och kan tala om hans ord för mig? Dem skulle jag vilja skriva upp, ha kvar att minnas och återkomma till.

Ordspråk idag: Man måste leva och låta leva.