Gammal, grå och sliten - så känner jag mig nuförtiden. Eller kanske inte riktigt, snarare splittrad och därmed stressad. Jag vill så mycket, försöker så mycket men tiden och orken räcker inte riktigt till.

Det är hus och trädgård, hushåll med alla återkommande saker som måste göras, skriverier i smått och stort, korsord, fotograferande och hemsidor. Så ska man hinna med sig själv också: förkovra sig, roa sig, vila och motionera. Ändå är jag absolut inte ensam om hus, trädgård och hushåll, och jag delar fotointresset och en del annat med maken. Men det känns som att allting blir mer hattigt utan att jag hinner fördjupa mig i något på så sätt som jag skulle vilja.

Jag vill helt enkelt för mycket, men det är en omöjlighet att hinna med allt som är kul, och annat som måste göras och kan inte lämnas helt, men borde göras bättre. Så jag måste skära ner i någon ända. Bloggande hör till den ändan. Åtminstone för en tid. Jag skulle vilja säga att jag lämnar det helt men det är samtidigt kul, så jag säger att jag tar en paus. Kanske väldigt lång sådan, eller så kommer jag in och skriver något sporadiskt, antagligen väldigt sporadiskt. Kanske inte alls.

Som avslutning, än så länge bara inför uppehållet, får ni se på en del gammalt grått och slitet. De hör till en typ av motiv jag gillar.

Så låser vi här, åtminstone för en tid.

Ordspråk idag: Man ska inte flyga högre än vingarna bär.