Var dag är en sällsam gåva
en skimrande möjlighet.
Var dag är en nåd dig given
från himlen, besinna det!

När jag hörde denna psalm idag kändes den så passande. Tänkte på naturen i trädgårdar, parker och i det vilda. Hur ljuvligt syrenerna doftar just nu, hur skönt det är att vila i stillheten i trädgården efter dagens arbete och arbetsresorna i ständig trängsel, hur vacker de olika fåglarnar sjunger i träden runtomkring oss och hur skön den ljumma kvällsluften och den ljusa natten är.

Just den här tiden på året är den allra finaste med blommor, dofter och ljuset. Just den här tiden på året är det som om batterierna kna laddas var kväll när jag kommer hem och kan sätta mig i trädgården en stund och bara vara. Bara lyssna och känna dofterna. Kanske prata med maken. Eller så sitter vi tysta intill varandra.

Vi har glädjen att ha både vita och lila syrener. Jag älskar deras doft

fast jag inte tål att få för mycket av det. Just ikväll spredsig doften

ljuvligt med varje lilla vindpust.

Så här skönt kan man ha det efter dagens slit när lätt skugga ger skön

svalka strax innan solen går ner.

Mina ord idag: Glöm inte bort att andas - djupt.

Vad är ditt bästa inköp på sistone? Eller sämsta? Ibland är det lätt att svara på, ibland svårare. Just nu är det lätt för mig.

Det bästa maken och jag har köpt i vår är en hammock. Tänk dig att sitta där i eftermiddagssolen och njuta av värmen. Är det för varmt sätter jag up en parasoll framför den så jag får lite extra skugga. Där kan jag sitta, smågunga och läsa. Eller skriva blogginlägg, som nu. Eller så kan jag ta ut ett par kuddar och lägga mig i hammocken. Med handen eller foten ger jag lite fart då och då medan jag läser en god bok. Och kanske slumrar en stund.

Lika skönt är det att sätta sig där en liten stund efter arbetsdagen i sjunkande solskenet och titta genom dagens post.

Jag hade länge önskat mig en hammock, den har definitivt ingått i planeringen de två senaste åren, men var inte lämpligt tidigare. För två år sedan gjorde vi en ny uteplats där även hammocken skulle få plats. Det tog sin tid innan vi hade beslutat oss för en plan och först i slutet av semestern satt vi igång. Platsen var inte klar förrän på hösten. Nästa delprojekt var lusthusbygget som tog hela förra sommaren. Stor del av förra sommaren var vår lilla tomt en byggarbetsplats med alla byggdelar utsridda för grundmålning och hopsättning. När lusthuset väl stod på plats skulle det målas in- och utvändigt. Då var det redan höst och ingen idé att göra nyinköp för trädgården. Så äntligen i vår var det dags. Nu står hammocken äntligen på sin plats och utnyttjas ofta, speciellt av mig. Sittande eller liggande.

Mitt sämsta inköp på sistone är ett par sandaler som skulle vara bra för ryggen och hållningen. De kändes verkligen bra när jag provade dem. Försäljaren på trädgårdsmässan sa att det skulle ta tre dagar att vänja sig med dem. När vi åkte till Paris hade jag lust att börja använda dem för jag visste att vi skulle gå mycket. Och att jag skulle få ont. Men jag hade inte gått in dem ännu, så det var bäst att låta bli dem.

Så när det äntligen blev sandalväder här hemma började jag träningen. Visst fick jag ont i benen och ryggen i början, men det släppte efter ett par dagar. Åtminstone i benen. Ryggontet kopplade jag inte ihop med sandalerna, inte då ännu. Sedan blev det kallare väder och sandalerna fick vila. 

Igår var det varmt när vi gav oss iväg till affären. På med de nya sandalerna igen. Jag hade haft lite ont i ryggen redan på morgonen, men det blev bara värre och värre under tiden vi traskade runt i ett av de stora varuhusen som har nästan allt. När jag väl skulle sätta mig i bilen fick jag knappt in vänstra benet. Det gick bara inte att lyfta upp med egen muskelkraft. Inte var det lätt att få den på kopplingen heller, men som tur var släppte det onda och stelheten något när jag fått sitta ett tag. Så jag lyckades i alla fall köra hem.

Väl hemma var jag färdig för ryggläge. Av med sandalerna och på med innetofflorna. Men innan jag kom till sängen gjorde magen sig påmind om matbehovet, så vi satt igång med enkel matlagning. När jag hade som ondast i affären hade jag grabbat tag i rökt sik och färdig potatissallad. Det var skönt, bara att lägga fram och göra en liten sallad till. Vi gjorde det bekvämt för oss i lusthuset, med med två trädgårdsstolar istället för väggbänkarna.

Efteråt lade jag mig en liten stund i hammocken. Därefter kändes ryggen så pass bra att jag kunde plantera de nyinköpta blommorna i en stor kruka och vattna alla utekrukor. Nu med bara liten känning av ryggen.

På vintern matade vi fåglar med solrosfrön. Självklart blev det en del spill och till slut hade en del av fröna grott. Precis där vi ska göra en ny plantering för rabarber och krusbär. Så jag tog och grävde försktigt upp solrosplantorna och planterade dem tillfälligtvis i en kruka. När den nya planteringen väl är i ordning ska solrosorna tillbaka. Där får de växa, mogna och stå kvar som fågelmat.

En gång förut har solrosfröna grott ordentligt efter att fåglarna ätit och skräpat. Det kom upp massor av smålantor och de flesta växte sig till stora.  Precis som jag hade hoppats blommade de som bäst när maken och jag gifte oss. En del av blommorna använde vi sen som dekoration av vår vigselplats utomhus intill en strand. Resten fick fåglarna kalasa på.

Medan jag suttit här i hammocken och skrivit fick jag besök av två orädda ringduvor. Lungt trippade de runt och letade efter något gott att picka i gräset. Länge stod de bara två meter ifrån mig där de hittade gamla solrosfrön. På samma sälle där jag grävde de små plantorna ifrån. Som närmast var de bara en meter ifrån mig. Synd bara att jag inte hade kamera med mig. 

Mina ord idag: Ta väl vara på de njutningsstunder som ges.

Jag trodde att Sverige hade en chans att komma till final på Melodifestivalen. Tycker att Annas låt och uppträdande var bra, mycket bättre än vissa andra.

Jag får medge att jag inte lyssnat alldeles helhjärtat eftersom jag har samtidigt läst andras bloggar. Men jag har i alla fall hört låtarna och lyft blicken mot mot TV-rutan då och då, speciellt i början av uppträdanden.

Så nu behöver vi inte alls ägna oss  åt Melodifestivalen på lördagkvällen. Vinnaren får man ändå reda å efteråt. Kanske blir det ett nytt, inspelat avsnitt av Poirot istället, med överspolade reklampauser.

Mina ord idag: Man ska inte ta något för givet.

Idag står det att läsa om särskrivningar i Metro. Som i titeln "Språk vetare upp retad av sär skrivningar" eller kul glass och skum banan. En professor i modern svenska avråder från särskrivningar för att de kan leda till missförstånd. Han konstaterar att det blivit allt vanligare och att folk är mer osäkra på om orden ska skrivas ihop eller isär. Sånt förekom inte när han gick i skolan.

Normalt sker språkliga förändringar långsamt men det här har gått fort, på bara några decennier. Vi kan idag se särskrivningar bland annat på meddelanden, skyltar och menyer, och ämnet diskuteras flitigt i medier.

Den korta artikeln förtäljer dock inte varför detta skett. Men jag har min teori, eller rättare sagt antagligen en av många möjliga. SMS.

  Det skickas enorma mängder SMS och det har utvecklats speciella förkortningar av de vanligaste uttrycken. Allt för att det ska gå fort.

Skriver man  vanligt, med riktiga hela ord, stöter man ofta på att mobilernas ordlistor inte har just det sammansatta ordet man vill använda just nu. Då har man olika alternativ att välja på:
* Man kan bokstavera ordet och spara det i ordlistan. - Tar för lång tid.
* Man kan skriva orddelarna separat, backa och radera mellanslaget så att ordet blir ett. - Tar för lång tid.
* Man kan skriva orden separat och låta dem vara så. - Snabbast och enklast. Och förhoppningsvis förstår mottagaren vad man menar.

Har man väl börjat med särskrivningar och vant sig att se sådana lite varstans, kanske man också tappar kunskapen och känslan för rättstavning. Sjäv är jag en gammalmodig och traditionsbunden medelålders kvinna som håller fast vid grammatik som jag lärde mig i skolan (om än på finska först). Visst händer det att jag också tvekar och gör olika fel, men jag strävar efter att skriva rätt. Åtminstone än så länge - till jag också blir smittad av mediabrådska. Vilket jag hoppas att jag slipper.

Ordspråk ikväll: Ingen vet var haren har sin gång.

I morse fick jag bråttom mitt i påklädningen.

- Vi har rådjursbesök i trädgården, ropade jag till maken samtidigt som jag rusade iväg för att hämta kameran.

Snabbt tillbaka och till köksfönstret för att fånga Noa, "vår" yngsta rådjur, med kameran. Fortfarande med ena sockan i handen. Maken efter.

Noa stod i lugn och ro och åt nedanför björken, straxt utanför vår tomt. Och vi vid fönstret med kamerorna. Noas mamma Eva hade passerat oss innan vi såg henne, antagligen när vi borstade tänderna. Henne såg först vi när hon kom ut från grannen. Tyvärr fick jag ingen bra fotovinkel till henne.

Vi har inte sett våra rådjur på nära håll sen i vintras. De går fortfarande samma rutt som då, passerar precis bakom vår tomt från höger till vänster, tar en sväng in på grannes tomt och fortsätter sen utmed en annan grannes staket in i skogsdungen.

Ordspråk idag: Lever man bland vargar lär man sig snart tjuta.

Eller lever man nära rådjur lär man sig anpassa växtvalet. Många tycker illa om rådjuren för att de kommer in i trädgårdar och äter upp blommor. Jag tycker de är söta och att vi får anpassa oss efter dem.

Vi såg Adam och Eva för första gången bara någon vecka eller två efter att vi hade flytttat hit. Första gången jag såg rådjur på så nära håll och så orädda som de här två. Men sen dröjde det länge innan vi såg dem igen hos oss. Vi vet att de gått här för någon enstaka blomma försvann. Sedan dess har de fått tillökning och i vintras såg vi alla fyra i omgångar, hos oss och i närområdet.

Jag tycker ändå att det inte varit så svårt med deras matlust. En gammal ful thuja har de förstört nu, så den ska vi ta bort. Tre blommor av en penségrupp i en kruka försvann en natt, men sen har den fått vara ifred. För tredje året i rad försvann den första av två gula tulpaner när den bara var en knopp. Den andra lyser så grann utan att bli angripen. Inte heller den enda röda tulpanen har de tagit.

Nu planerar vi växter till en ny plantering efter vad våra rådjur låter vara ifred. Man får helt enkelt anpassa sig.

Ordspråk idag 2: Säg mig vilka dina vänner är, och jag ska säga vem du är.

Igår kväll bänkade maken och jag oss i soffan framför TV:n och såg ett inspelat avsnitt av Poirot. För en gångs skull var det riktigt roligt med reklam - när vi spolade över varenda reklampaus. Och de är inte få på de reklamfinansierade kanalerna.

Mina ord idag: Man får inte vara dum.

En gång för många år sedan sades det till mig att man måste duscha varje efter att man fyllt fyrtio, för annars luktar man illa.

Jaha?

Jo, när man kommit i den åldern blir olika kroppslukter tydligare, så man måste vara noga med sin hygien.

Jaha.

Sen var det inte mer om det. Efteråt undrade jag varför hon sa det. Menade hon att jag luktade illa och borde duscha dagligen? Men jag dushade ju dagligen redan innan det uttalandet, men sa inget. Eller menade hon att jag luktade illa trots att jag dushade? Eller menade hon rent allmänt.

Jag var tyvärr för feg att be om förtydligande och vet än idag inte vad hon menade.

En annan gång sades det till mig att vi måste tänka på hur vi klär oss på jobbet, eftersom vi möter många invandrarmän som kan känna sig provocerade.

Visst.

Ibland klädde sig kvinnorna i lite väl urringat.

Visst.

Sen var det inte mer om det. Efteråt undrade jag varför han sa det. Menade han att jag klädde mig i för urringat? Eller menade han rent allmänt, för det var sant att ett par kollegor hade ibland ganska urringade tröjor. Men jag brukar inte höra till dem.

Brukar inte, men dagen innan hade jag haft på mig en ny omlottströja som ville glida isär lite väl lätt ovanför bysten, när vi gjorde iordning gemensam midsommarlunch. Jag hade inte upptäckt det fenomenet när jag provade plagget. Men det han inte visste var att jag faktiskt hade en tunn skal som jag hade om halsen och framför urringningen när jag tog emot mitt utländska besök straxt efter lunchen. Och därefter alltid använde en brosch att hålla ihop kanterna som ville glida isär.

Jag har fundrat varför vissa människor har en tendens att antyda saker i stället för att tala i klartext. Varför prata i allmänna ordalag om de här människorna menade att jag luktade illa eller att jag klädde mig i för urringat? Varför inte säga som det var och få ett svar? Av finkänslighet? Av rädsla för svaret? Jag vet inte, men nog vore det justare att vara rak. Och lättare att svara på.

Lika mycket undrar jag varför jag själv inte kan inbringa nog med mod och snabbhet med att fråga vad dessa antydare menar. Istället för att låta tillfället passera och efteråt grubbla över vad de menade egentligen.

Jag är också sur på mig själv för att jag ofta är lika mjäkig som dessa två, och andra, antydare är mot mig. Att jag inte vågade fråga. Att jag inte kom på direkt att ge mina förklaringar i vilket fall, ifall att gliringarna var avsedda mot mig. Att jag bara sväljer allt och tystnar. Det är ingen bra strategi.

Jag hoppas innerligt att jag inte beter mig likadant mot andra.

Ordspråk idag: Må även den andra parten höras.

Jag läste om att partier får sätta vem som helst på sina kandidatlistor - utan att den berörda är tillfrågad eller godkänt sin kandidatur. Det handlade om partiernas tryckfrihet. Man kunde inte heller få sitt namn bort från listan. Först om man blev vald kunde man avsäga sig platsen.

Frågan är vems rättighet och frihet ska respketeras. Det borde rimligen vara varje inidividens rättighet att bli tillfrågad och säga ja innan man sätts upp på partilistor och valsedlar.

Ordspråk idag: Bättre fri i nöd än träl med sockerbröd.